Deetah har ett koolt namn. Det är ganska viktigt. Det låter lite laid back, men samtidigt tufft. Smidigt och lite smålurigt. Deetah. Smaka på det. Det låter som om hon kan flyta med stil och finess. Ja, visst kan hon det. Deetahs rim flyter som om hon aldrig gjort annat än rimmat.

Deetah är trots att hon inte är särskilt gammal något av en veteran på den svenska hiphop-scenen. Minns hur hon dominerade i kollektivet Goldmine för några år sedan. När jag lyssnade på ”Cartwheels & Handsprings” satt jag hela tiden och hoppades att de andra skulle hålla tyst så att Deetah fick kliva fram och stå ensam i rampljuset.

”Deadly Cha Cha”, Deetahs solodebut, har varit på gång ganska länge nu. Det känns skönt att den äntligen är här. Jag har för längesedan tappat kollen på alla tuffa svenska hiphop-snubbar. Jag har inte köpt Blues och Ken. Har knappt hört dem egentligen. Visst, jag är riktigt sugen på Ayo och nya Petter, men Deetah känns lite fräschare. Det är nåt annat. Den svenska hiphop-scenen behöver variation och nyansrikedom för att överleva. Deetah tävlar snarare med artister som Excel än de andra hårda killarna.

Deetah och Excel förresten. Det känns nästan larvigt att nämna dem samtidigt. Det enda de egentligen har gemensamt är den lite mjukare framtoningen, att det är mer flyt än attack i deras rimmande. Deetah är långt mer intressant än mespropparna i Excel.

Självklart har Deetah några gäster med sig, även om de föredömligt få. De två viktigaste är Ayo (som flyter på engelska här) och Rusiak som gör ett välkommet, om än inte särskilt uppseendeväckande, gästspel. Två av Sveriges bästa manliga rappare. Men, Deetah klarar sig utmärkt på egen hand.

Tyvärr blir det lite enformigt efter ett tag. Låtarna är ok och Deetah rappar bra, men det är för lite som tar tag och ruskar om. För få överraskande infall. Så, även om jag gillar det blir det inget högt betyg. ”Deadly Cha Cha” är en stark debut, men den hade behövt lite mer tyngd och variation.