dagensskiva.com

48 timmar

Recension

Breakbeat Era: Ultra-obscene
Ultra-obscene (CD) Breakbeat Era
1999
XL Recordings / Playground
6/10

Boff! Baff! Biff!

Lyssna

Sök efter skivan

Dj Die och Roni Size från Reprazent tillsammans med sångerskan Leonie Laws utgör det kollektiv som går under namnet Breakbeat Era (förövrigt namnet på trions första låt).

Tillsammans fortsätter de att utforska de ljud och beat som utgjorde grunden för Reprazents debut ”New Forms” för några år sedan. Det är både ett problem och en styrka. Att Die och Size vet vad de håller på med är tydligt. Samtidigt känns det ibland lite väl hemtamt. Det är inte riktigt lika fräscht och revolutionerande som sist. Dessutom är de lite rädda för att dra ner på tempot den här gången. Oftast fräser det på och smattrar utan utrymme för eftertanke. Det blir aldrig mjukt. Bara hårt, frustande och tufft.

Jag tycker att det rimmar lite illa med Laws röst. Det skulle vara skönt att höra henne sjunga mot ett mer avslappnat beat emellanåt. Nu tenderar hennes röst att låta lite ansträngd emellanåt. Hon får bara utnyttja en liten del av sin röst. Den hamnar i ungefär samma läge hela tiden. På en skiva som är drygt 74 minuter och 15 spår lång blir det en aning mycket.

Tro nu inte att jag tycker att det här är trist och tråkigt, för det är det verkligen inte. ”Ultra-Obscene” är ett album fyllt av galna infall och roliga beat. Jag gillar när det smäller och smattrar. Och även om jag har lite svårt Leonie Laws röst ibland så är den ändå ganska fascinerande. Tänk er ett något aggresivt Baxter, så hamnar ni någonstans i närheten av hur Breakbeat Era låter. Lite hårdare. Lite tuffare. Fast, samtidigt lite enformigare.

Märkligt nog är min stora favorit inledande instrumentala spåret ”Past Life”. Andra riktigt bra spår är titelspåret ”Ultra-Obscene” (som ni garanterat hört på P3 mer än en gång), ståbasorgien ”Breakbeat Era” och den mörkt filmiska ”Late Morning” (som får mig att tänka på Blade Runner eller någon annan regnig dystopisk historia).

Kanske inte så revolutionerande och nydanande, men ett album som kommer att finna sin naturliga plats i min skivsamling. Om du väntar på ett nytt album med Reprazent duger det här gott under tiden. Det skulle också kunna vara något för Portishead-fans som vill ha något som är lite snabbare och har mer attityd.

Patrik Hamberg

Publicerad: 1999-09-20 00:00 / Uppdaterad: 1999-09-20 00:00

Kategori: Dagens skiva, Recension | Recension: #222

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig