Seattle-baserade Walkabouts inleder en spännande musikhöst med att
släppa sin tionde fullängdare sedan debuten för elva år sedan. ”Trail of stars” heter plattan som tydligt visar att Walkabouts har vuxit ifrån den något spretiga folkrocken och nu framstår som ett av de stora
melankoliska inslagen i rocken, tillsammans med Tindersticks, Red House Painters och Nick Cave.

Walkabouts musik uppstår ur möten. Mötet mellan de båda huvudpersonerna, Chris Eckman och Carla Torgerson, och
deras musikaliska influenser, men också mötet mellan USA och Europa. Det bästa ur den amerikanska låtskrivartraditionen, folk, country, jazz och blues har genom åren stöpts om med hjälp av Europeiska influenser, där bland annat det lyckade samarbetet med Warszawas filharmoni gett nya dimensioner åt Chris och Carlas låtar.

Walkabouts sökte ett mer avskalat ljud när de gick in i studio för att spela in ”Trail of stars”. Men samarbetet med producenten Phil Brown, som tidigare producerat bland andra Talk Talk och Mark Hollis, resulterade inte i en tillbakagång till en minimalistisk ljudbild som på cover-plattan ”Satisfied mind”, utan snarare i en naturlig utveckling av arrangemangen från de senaste två plattorna, ”Devil´s Road” och ”Nighttown”. Bandet har också på ett smakfullt sätt fått fram nya ljud, samplingar och loopar. Kompletterat med vackert pianospel, smekande stråkar och inslag av xylofon blir varje låt ett litet äventyr.

Som vanligt handlar texterna om upplevelser, känslor och riktiga människor. Det märks att Walkabouts är ett flitigt turnerande band, och att låtarna ofta skrivs i turnébussar och hotellrum. Chris och Carla
turas som vanligt om att sjunga, och det är svårt att inte känna sig
hemma i låtarna. Chris Eckmans röst liknar Stuart Staples (Tindersticks) och Nick Caves, dock utan det riktigt trasiga och sluddrande uttalet. Carla Torgersons klara och vemodiga röst kompletterar på ett vinnande sätt.

Plattans höjdpunkter är ”Desert skies”, ”Last tears” och ”Drown”, men
det är inga låtar som bör – och kommer – ges mer uppmärksamhet än övriga låtar. Nej, Walkabouts ska avnjutas i sin helhet, gärna på ryggläge med stjärnorna som blickfång. ”Trail of stars” är utan tvekan årets platta så här långt. Hösten är här och jag är glad.