dagensskiva.com

48 timmar

Recension

Grandaddy: The Broken Down Comforter    Collection
The Broken Down Comforter Collection (CD) Grandaddy
1999
Big Cat/V2/MNW
6/10

Spretig samling

Lyssna

Sök efter skivan

Gruppen är från USA. Det var ungefär vad jag visste om Grandaddy när jag fick skivan i min hand. Jag visste ingenting om vilken typ av musik de spelade, hur länge bandet funnits eller hur många skivor de släppt. Men av någon anledning hade jag fått för mig att jag skulle gilla hur det lät.

Nu har jag lärt mig lite mer om bandet. Grandaddy bildades i Modesto i Kalifornien av före detta skateboardproffset Jason Lytle. Det är också han som är gruppens låtskrivare, sångare och kreativa motor. De har släppt ett ”riktigt” album, ”Under The Western Freeway”. När det gäller musiken var min föraning glädjande nog riktig. Det visade sig nämligen vara skön amerikansk slackerrock à la Pavement.

”The Broken Down Comforter Collection” är inte en uppföljare till debutalbumet ”Under the Western Freeway” som kom 1997 utan en samling bestående av de två ep:na ”A Pretty Mess by This One Band” och ”Machines Are Not She e.p.”. Två skivor som Grandaddy gjorde före debutalbumet och som tidigare varit mycket svåra att få tag i. Det material som finns på samlingen sträcker sig över åren 1994-97 och det är intressant att följa hur gruppen under dessa år utvecklats från att vara ett lo-fi band i mängden till att utveckla ett eget sound. De senare spåren på skivan blippar, sprakar och blir ofta mer elektropop än rock.

Problemet med sådana här samlingsskivor är att de ofta blir väldigt ojämna och ”The Broken Down Comforter Collection” är inget undantag. Materialet känns sönderhackat och ofokuserat. Låtarna spretar åt många olika håll och känns i vissa fall ofärdiga. Men om man bortser från några av de mer onödiga experimenten på skivan upptäcker man vilken talang Lytle är. Några av spåren är riktigt, riktigt bra. Den Pixiesinfluerade ”Kim You Bore Me To Death”, ”Levitz” och ”For The Dishwasher” är alla bevis på hans förmåga att skriva enkla och melankoliska rocklåtar. Som sångare är han inte något underverk men till Grandaddys musik fungerar hans släpiga visksång alldeles utmärkt.

Antagligen är den här skivan mest tänkt som en bonus för de som redan gillar Grandaddy och inte har kunnat få tag i deras tidiga släpp. Men den fungerar också som introduktion och aptitretare till ett av de mer intressanta amerikanska rockbanden just nu. Fullängdaren ”Under the Western Freeway” finns numer på min inköpslista.

David Drazdil

Publicerad: 1999-07-29 00:00 / Uppdaterad: 1999-07-29 00:00

Kategori: Dagens skiva, Recension | Recension: #179

2 kommentarer

jaha

joelabero Oregistrerad 2003-03-14 20:55
 

Grandaddy i mitt hjärta

Medlem 2005-02-27 03:32
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig