Varje recension jag läst av den här skivan har tjatat om den där första EP:n LJ släppte för länge länge sedan. Ok då. Jag har inte hört den. Jag vet inte ens om jag vill längre. För om den är så bra att man glömmer bort att LJ fortfarande gör fantastisk funk vet jag inte om det är värt det.

För mig som inte hört den är den här nya dosen med härlig funk dessutom det bästa damerna presterat hittills. Produktionen är lite skitigare än tidigare. Utan att de för den delen verkar rockskitiga. Luscious Jackson lyckas självklart behålla sin ouppnåeliga stil. De verkar fortfarande lite för fina, lite för coola, för att egentligen bry sig om vad du tycker. Näsan i vädret funk för lagom slöa dagar.

De är bara tre nu. Tidigare var de fyra. Å andra sidan är albumet fyllt med celebra och fina gäster. N'Dea Davenport och Deborah Harry för att nämna två andra ouppnåeliga damer.

Det har sagts att den här skivan tar slut halvvägs. Men då lyssnar man inte särskilt noga. Vem kan moststå lekfulla spår som ”Country's a Callin'” och sexiga och superfunkiga ”Gypsy”? Inte jag i alla fall.

Fast visst, det blir lite mycket av det goda. Fast bara lite. Och det kanske inte finns nån hit i stil med ”Naked Eye” eller ”Citysong”. Men vad gör väl det? LJ presterar fin lätsam soulrockfunk, perfekt för den nordliga somrar.

Nej. Jag vet verkligen inte om jag vill höra den där första EP:n. Inte om det skulle få mig att uppskatta den här skivan mindre. Å andra sidan…