Recension
- Things Fall Apart (CD) The Roots
- 1999
- MCA/Universal
Organiskt och livfullt
Lyssna
Externa länkar
Världens bästa hiphop-liveband står det på en liten klisteretikett som sitter på The Roots nya CD. Visst, det är väl bara att instämma. The Roots är ett mycket bra liveband, kanske tom hiphopens vassaste.
Frågan är väl vad det har med den nya plattan att göra.
Inte särskilt mycket visar det sig. Live är The Roots ett lekfullt och glatt hiphopband som vet hur man får igång en riktig fest. På skiva är bandet, som vanligt, betydligt mer sparsmakat och minimalistiskt. Inget fel i det, men om lyssnaren förväntar sig en CD-version av ett starkt liveframträdande lär hon bli besviken.
Jag hör till dem som föredrar The Roots live, även om den här skivan är ett rejält snäpp bättre än föregångaren. Det svänger mer och känns lite mer organiskt än tidigare. Jo, jag vet att det låter som en självmotsägelse, men The Roots har tidigare varit ett ganska stelt albumband trots att det mesta av musiken spelats in av ”levande” musiker.
The Roots har numera fått lite konkurrens i den genre som väl får kallas hiphop framförd på jazzvis (som inte nödvändigtvis har särskilt mycket gemensamt med jazz-hiphop a la US3 eller Dream Warriors). För något år sedan kom den omåttligt hyllade debuten från Chicagos Common, ett album som på sätt och vis innehöll det som The Roots album i viss mån saknar – variation och lekfullhet. Missförstå mig rätt, jag gillar The Roots och jag gillar deras konsekvens i produktionen, men ibland blir det hela lite enahanda. Dessutom gillar de att släppa riktigt långa skivor och jag har minst sagt svårt för mastodontverk.
Allra roligast på det här albumet är som väntat mötet med Erykah Badu, denna makalösa sångerska som med sin blotta närvaro kan förgylla det mest mediokra spår. När hon nu får chansen att sjunga ovanpå ett riktigt bra ljudspår blir det självklart alldeles enastående.
En bra skiva som kunde ha varit ännu bättre. Men, den lovar gott inför D'Angelos kommande andra album som producerats i samarbete med The Roots ledare och trummis, ?uestlove.
Att jag väntar på Erykah Badus nästa album behöver jag väl knappt nämna.
Publicerad: 1999-03-22 00:00 / Uppdaterad: 1999-03-22 00:00

10 kommentarer
Sällan eller aldrig har jag landat så snett i ett omdöme om en skiva. Det här är en kalasbra skiva. Idag skulle jag med lätthet ge den en åtta. Ibland kan man verkligen ha så fel.
#
ja, det kan man.
#
Kul när en recensent erkänner att han eller hon gett ett lite felaktigt betyg
#
den är ju skitbra!
#
bra hamberg. ska sanningen fram hade du nog kunnat ge den en 9a också..
#
Ja, en åtta är nog där jag landar också. ”Return to innocence lost” är bland det vackraste/mest gripade jag hört någonsin.
#
Bar recension.. NÄ! Hurfaan kan du tuycka så illa om något så bra. om inte den här skivan är värd åtminstone en 9:a så har recensenten inte lyssnat på annat än singlarna. Skam!
#
denna skiva är BAJSBRA!hoppas patte inser att 5/10 är på tok förlite!
#
Det har han ju gjort också.
#
glasklar 8 eller 9, allt annat är fel
#
Kommentera eller pinga (trackback).