Pierce var tidigare frontman i smålegendariska glamrockarna Nasty Idols. Efter en tids vila är han nu tillbaka med sitt första soloalbum. En inte helt oäven debut faktiskt.

Pierce har lämnat den hårda och samtidigt glättiga glamrocken bakom sig och ägnar sig nu åt mer traditionell pop/rock av internationellt snitt. Det låter lite U2 här – ”Broken by the Lies” låter ganska mycket som ”Staring at the Sun” . Det låter lite INXS där, radiohiten ”Sweet Liar” är brorsa till ”Heaven Sent”. Det låter lite Wannadies i ett hörn, tydligast i öppningsspåret ”Wanna Be”, och lite Lenny Kravitz i ett annat, ja redan i andra spåret ”Do You Still Feel the Same”.

Jag gissar att radiostationerna runt om i landet kommer att älska det här och ”Sweet Liar” har redan roterat flitigt på P3. Det finns gott om fler potentiella radiohits. Med rätt uppbackning har Pierce en rejäl framgång i sina händer. För människor som slutat leta aktivt efter ny musik och trivs med radirocken är det här årets svenska skiva.

Vi andra som fortsätter att kika under varje sten, som fortsätter ta till oss nyheter. Vi lyssnar nog hellre på Mos Def, The Charlatans, Horace Andy och Monster. Pierce gör mig förvisso lite nostalgisk, men mer än så är det inte. Det räcker inte.