…hade varit ett annat passande namn på Alanis uppföljare till den ofattbara framgången med ”Jagged Little Pill”.

Hennes texter är fortfarande nakna, granskande och totalt utlämnande. Hon har dock höjt blicken något och relationstexterna dominerar inte lika starkt som på ”Jagged Little Pill”. Hon har inspirerats av sina många och långa resor i bl.a. Indien. Religioner och relationer avhandlas med samma brinnande intensitet.

Det som skiljer sig musikaliskt är främst det att hon tar ut svängarna lite mer. Många av låtarna på förra plattan tappade lite på grund av den ibland något tama och tillrättalagda produktionen. Här spretar det ut lite ut lite mer åt alla håll. Vilket är en styrka.

”Supposed Former Infatuation Junkie” innehåller många av hennes absolut starkaste låtar. ”Baba” är blytung och avhandlar hennes skepsis vad gäller blind tilltro till sekter och religioner. Låtar som ”Would Not Come”, ”Can't Not” och ”Sympathetic Character” får en att undra hur hon orkar hålla ihop överhuvudtaget.

Skivans stora brist är den avsaknaden av gallringsförmåga. Inget spår är dåligt men allt för många saknar ”det där lilla extra”. Hade man skalat bort fem-sex av de sjutton (!) låtarna så hade det blivit en klassiker. Nu är det bara en bra platta.