Var är +1?

Kort innan nyheten om att musikinstitutionen Tracks skulle släppa en box för att fira 20 år i etern nådde mig, satt jag och David och konstaterade att vi fick ett akut sug efter att höra +1:s ”Nevermore” (8 veckor i Tracks-listan, högsta placering 1). Ingen låt som direkt gjort några djupare avtryck i musikens annaler, men som för ett tag då när det begav sig var smått omöjlig att undgå överallt där modern popmusik spelades.

Den ville vi höra. När nyheten om boxen släpptes hoppades jag att just ”Nevermore” skulle vara en av låtarna. Att vi skulle kunna höra den där. Det fick vi inte. ”Nevermore” fick inte vara med och leka. Bättre gick det för 144 andra låtar, över 8 skivor, som nu förpackats i den färgglada ”Tracks 20: Jubileumsboxen”.

Det talas ofta om att det finns två slags människor. Vad det sedan handlar om för två slags människor beror på vad man pratar om. Pratar vi människor med ett passionerat förhållande till musik verkar en av dessa jämförelser gälla listor. Antingen älskar man att göra listor eller så hatar man det.

Jag älskar listor. Alla former av listor. Från den klassiska Englandslistan till listor av typen ”de fem främsta anledningarna till att det är rock'n'roll att alltid lägga cd-skivor vinkelrätt i cd-asken”. Dessutom är jag torsk på kalenderbiteri.

Jag misstänker att det, i väldigt stor utsträckning, är Kaj Kindvalls fel. Och programmet Tracks, som mer eller mindre haft samma form i 20 år (en mindre bedrift i detta den ständiga förnyelsehetsens era). Ett program som för mig, liksom för många andra, var en källa till ny musik, långt före kabelkanalernas, internet och filladdningens genomslag.

Musiken på boxen har delats upp i fyra teman (ballad-, dans-, pop- samt rocksamlingen) med två skivor på respektive tema. En översikt över musiken som placerat sig på Trackslistan under alla år.

Det betyder förstås att det finns ett gäng skitdåliga låtar. Låtar som var dåliga när de kom och som fortfarande är dåliga. Ja, nu ska Mr. Bigs ”To Be With You” (11 veckor, högsta placering 1), Darudes ”Sandstorm” (3 veckor, högsta placering 10), Daddy DJ:s ”Daddy DJ” (4 veckor, högsta placering 7), The Darkness ”I Believe in a Thing Called Love” (9 veckor, högsta placering 2), Poisons ”Unskinny Bop” (5 veckor, högsta placering 10), Roxettes ”How Do You Do” (7 veckor, högsta placering 1) och Ace of Base ”The Sign” (12 veckor, högsta placering 2) känna sig särskilt träffade. Ja, och så finns det förstås också några låtar som inte är så särskilt roliga, men som åtminstone inte får mig att vilja bränna upp någons skivsamling.

De låtarna kan jag leva utan. I några fall är det också helt fel låtar som valts att representera några av artisterna. Dessutom hade jag faktiskt väntat mig lite mer av informationen i cd-häftena. Kanske inte lyrik på Chris Heath-nivå, men några rader från Kaj om var och en av låtarna. Som det är nu känns det lite väl pliktskyldigt översiktligt. Och varför bara en av artisterna från maratonlistans topp-3 finns med (Roxette) – varken någon låt från Madonna eller Pet Shop Boys, medan Oasis bidrar med två spår – kan man också undra. Och hur vissa låtar hamnat under ett visst tema. Depeche Modes ”Enjoy the Silence” (9 veckor, högsta placering 1) på rocksamlingen? Hallå?

I övrigt är det här en resa genom den fånleende nostalgins mest välbekanta bakgator. För det här är ju den riktiga Tracks-boxen, vad förvirrade människor än må hävda.

Särskilt kul är de lite mer oväntade valen. Som Robbie Nevils ”C'est la vie” (7 veckor, högsta placering 2), Tears for Fears ”Everybody Wants to Rule the World” (5 veckor, högsta placering 8), Trance Dance ”You're Gonna Get It” (7 veckor, högsta placering 1), Howard Jones ”Like to Get to Know You Well” (7 veckor, högsta placering 2), Treble & Bass ”My Sweet Señorita”, Martikas ”Toy Soldiers” (7 veckor, högsta placering 1), Cock Robins fantastiska ”Just Around the Corner” (7 veckor, högsta placering 2) och Dead or Alives lika fantastiska ”You Spin Me Round (Like a Record)” (8 veckor, högsta placering 5) för att nämna några.

Sammantaget är ”Tracks 20: Jubileumsboxen” väldigt mycket som listan själv. En blandning av låtar du hatar och älskar. För dig som hunnit få lite distans till de dagar då du följde Tracks, mer eller mindre slaviskt, finns nog inte mycket nytt att hämta. Här finns förmodligen inga låtar som kommer att förändra ditt liv och din syn på musik.

Men samtidigt.

Här finns förmodligen några av de låtar som en gång gjorde det.