”He raps about his electronic equipment. He conquers world peace with musical vibes. And Hypno Babes rule his pants.”

Dessutom heter han egentligen Topher LaFata.

Man måste liksom bara gilla en sån kille.

En rappare alltså. Hiphop alltså. Ja. Fast inte bara. Kanske minst av allt. Den gode Topher växte upp i Pennsylvania där han diggade skateboard och hardcore. Sedan bildade han ett band som spelade Joy Division-covers. För att inte tala om high school-tiden när han gav sig i kast med ett nytt band, influerat av Front 242 och Laibach. På college blev det punkband, mer hardcore, en skvätt hiphop och en examen i ”cognitive neuroscience”.

Hans senaste band, Hotfuckingjets, bestod av två gitarrister och en trummaskin, någonstans mellan ”Joy Division, Tindersticks and PUNK”.

Jajamensan. Hiphop. Som fan.

Det kommer inte som någon större överraskning att Gold Chainss turnerat tillsammans med Kid606. Det här är musik som är lika mycket elektroniskt kaos som hiphop. Tänk Themselves fast med svängigare låtar.

Just rappen kanske inte är Gold Chains största tillgång. Topher kör inte direkt på teknik, mer på vilja. Men det finns ändå en gör-det-själv-charm över den som gör att det går lätt att svälja skavankerna. För det är trots allt i musiken det roliga händer.

Det är en salig blandning av old school-syntar, feta basgångar, The Strokes-driv, smekande stråkar, studsig 2step, bombastiskt Adam F-kaos, sitarer, slide guitar-rockabilly och Peaches. Som bäst är det verkligen helt galet bra.

Titelspåret låter faktiskt inte så lite The Streets.

Men Gold Chains har även något att säga i sina texter. Åsikter som inte minst sparkar mot materialismen inom hiphopen (se bara gruppnamnet). Som när han konstaterar ”who needs a bitch when you got a lover?” I förbifarten sammanfattar han hela västvärlden med orden ”make money, make money, make”. ”You're all about the green / I'm all about the red / My record spins… Revolution”. Ja. Ni fattar.

På många sätt är ”Young Miss America” en galet underhållande skiva. Men till slut blir det lite väl mastigt. Lite väl mycket ljudexperimenterande. Jag skulle faktiskt behöva en paus någonstans mitt i alltihop för att kunna hämta andan.

Strunt samma. Kolla in Gold Chains om du gillar hiphop, The Streets eller Audio Bullys. Här finns lite för alla. Eller som gästande Amy Morrell konstaterar i ”Let's Get It On”:

”Represent all you motherfuckers and all you fucking hoes.”