När jag recenserade samlingen ”Cold Chillin' – Choice Cuts” för ett tag sedan lyckades jag förvirra åtminstone några läsare med allt skol-droppande. I sanningens namn lyckades jag nog förvirra mig själv rätt ordentligt. Så nu tänkte jag börja den här recensionen att klargöra vad som här avses med ”old school”.

1979-1983.

Så. Där har ni avgränsningen. Det är det som ursprungligen räknades som ”old school” inom hiphopen. Slarvigt uttryckt tiden mellan Sugarhill Gangs ”Rapper's Delight” och Run DMC:s ”Sucker M.C.'s (Krush Groove 1)”.

Med tanke på att det här är volym 1 i serien antar jag att det kommer uppföljare. Samlingen inriktar sig nämligen på åren 1979 till 1981 (åtminstone är jag nästan säker på det. Det finns inga årsangivelser alls i cd-häftet och några av låtarna är jag inte helt hundra på när de släpptes).

Jämfört med så många andra samlingar av liknande slag, finns här inte ett spår av Kurtis Blow, Sugarhill Gang, Whodini, Treacherous Three eller Funky Four+1. Ingen av de riktigt stora klassikerna fått utrymme på ”Essential Old School Hip Hop 1″.

Det gör att det här blir en riktigt intressant samling för de som vill gräva djupare i hur hiphopen lät de första trevande åren. Men samtidigt innebär det att titeln på samlingen snuddar vid falsk marknadsföring. Det här är långt ifrån någon ”måste ha”-samling.

Det finns trots allt en av old school-hiphopens superstjärnor här. Afrika Bambaataa. Men ingen av hans banbrytande electro-utflykter. Istället bjuds vi på den nästan lika klassiska ”Zulu Nation Throw Down”, som också är samlingens överlägset bästa spår. Människorna som valt ut låtarna verkar dela mina uppfattning här, eftersom ”Zulu Nation Throw Down” är med två gånger. Dels Bambaataa och Cosmic Force, sedan Bambaataa och hans husband Soulsonic Force i del två av samma låt.

Bland de övriga är sannolikt Boogie Boys de mest namnkunniga, även om vana hiphoplyssnare i flera spår kan känna igen fraser som senare återanvänts.

Och musiken är klassisk old school-hiphop på alla sätt och vis. Det är partymusik med rappare som vänligt väntar på varandra i mickpassarkön. Allt levererat över ett återanvänt beat från främst discohåll.

Inget fel i det. Faktum är att jag tycker att just den här generationen hiphop rymmer otroligt mycket bra och framförallt svängig musik. Vänligt och glatt, långt ifrån vapenskrammel och dödshot.

Men ändå. Det här är ingen samling för den som vill upptäcka en svunnen era. Då finns det betydligt bättre alternativ, där man får med de klassiska låtarna. Som det är nu finns det inte riktigt tillräckligt mycket för att hålla intresset uppe hela skivan igenom.

Något som också irriterar mig är den rätt usla förpackningen. I cd-häftet finns artisterna och låtarna uppräknade, tillsammans med reklam för en annan hiphop-samling från samma bolag. Inget mer. Inte ens en kort text om den här eran i hiphopens tideräkning. Inga biografier om artisterna. Inte ens angivelser om när de släpptes.

Visst. Å ena sidan gör det kanske inte så mycket. De som den här samlingen vänder sig till i första hand har redan hyfsad koll. De kanske inte behöver en hel hög bakgrundsinfo. Men i sådana lägen är ju kalenderbitarinformationen desto viktigare. Släppdatum, format, skivbolag, katalognummer. Det här är den typen av samlingar som ska inspirera till en huvudlös jakt på allehanda skivmässor efter tummade originaltolvor.

Det gör att ”Essential Old School Hip Hop 1″ inte alls känns som det ambitiösa verk det sannolikt är, utan mer som en halvtafflig lågprisutgåva man kan hitta nerhällda i stora tunnor på bensinmackar och i grisfestorter.

”Essential Old School Hip Hop 1″ innehåller mycket örongodis, väl värd att kolla in. Åtminstone för den som spelat sönder alla sina Sugar Hill-samlingar och vill ha mer.

Synd bara att inte mer tid lagts ner på förpackningen.