Uttråkad? Inget att göra? Här är ett helfestligt tips som garanterat livar upp stämningen var som helst:

Skriv ner alla Håkan Lidbos alias.

Mja, okej. Det kanske inte är århundradets partytrick, men det kommer åtminstone att hålla dig sysselsatt en rätt bra stund. För det finns nog rätt få, både här hemma och utomlands, som är lika produktiva som herr Lidbo.

Men som han konstaterade i en intervju för inte så länge sedan: vill man kunna leva på att göra den här sortens musik, som inte når upp till försäljningslistornas toppar, gäller det istället att göra desto mer musik.

Vill man ha nästan lika kul som att räkna upp alla namn Håkan spelat in under kan man hålla koll på de skivbolag han gett ut skivor hos. Det blir nästan lika många som det totala antalet skivor, som vid det här laget är uppe i tresiffriga summor. Om inte mer.

Den elektroniska musiken spelar ju efter lite andra regler än mycket annan musik. Skivor trycks upp i små upplagor på vinyl. Man letar upp ett skivbolag som passar den låt man precis gjort. Gillar bolaget det de hör dyker din låt upp på en tolva. Är man lika splittrad som Håkan Lidbo betyder det att det blir en väldig massa kontrakt att skriva på.

Tyvärr innebär det här också att den elektroniska musiken, klubbmusiken i synnerhet, lever en stor del av sitt liv på vinyltolvor. Album är mer undantag än regel. Men som Data 80 har han nu i alla fall fått till en fullängdare.

Alla som tror att namnet är någon slags innehållsförteckning kan glömma det. Rätt mycket, åtminstone. Det här är inte en Gameboy-odyssé, snarare är det dansant house av det djupare slag med rätt mycket skruvade inslag.

På håkan-o-metern hamnar Data 80 definitivt i den spralligare och mer dansanta delen av skalan.

Det vore egentligen fel att jämföra med Daft Punk. Det finns egentligen inte särskilt mycket på ”Data 80″ som påminner om varken ”Homework” eller ”Discovery”. Men ändå återkommer jag hela tiden till att tänka på just Daft Punk. Det känns som det är samma slags lekfullhet som präglat arbetet med musiken.

Okej. Att det är rätt mycket vocodersång och dataröster gör väl sitt till.

Nu tänker säker en del att det här är ännu en orgie i åttiotalsnostalgi, men så är faktiskt inte fallet även om det kryddas med åttiotal på sina ställen. Det är i allra högsta grad ett modernt sound, men kört genom ett ultradatoriserat filter. Men mitt i alltihop finns mjuka melodier och allmänt konstiga ljud som får bitarna att börja dansa.

När det är som bäst är det snudd på hur bra som helst. Som i ”No More Lies” med sin paljettglittrande sjuttiotalsdisco i 2000-talskostym. Eller Pizzicato 5-struttiga drum'n'bassen i ”Love Will Always Find You” (med ”ba-pa-ba-pa-ba-pa-sång!). För att inte tala om discoblippiga ”Every Pretty Girls Dilemma”. Att några av de andra låtarna inte når lika långt är sådant man får ta.

”Data 80″ är givetvis värd att kolla in för alla som sitter och bockar av titlar i Lidbo-discografin, men lika mycket för dem som aldrig hört talas om honom.