Historien om popmusikens två bästa band börjar samma år. 1981. Det var då som New Order hade plockat upp spillrorna efter Joy Division, tagit in Gillian Gilbert som ny medlem och gett ut sitt första album Movement. Ett drygt halvår senare sprang Neil Tennant och Chris Lowe på varandra i en musikinstrumnentaffär i London och […][...]

Undermåliga band som inte ens är nyskapande undermåliga utan till råga på allt rippar ett redan etablerat koncept, oftast The Smiths, är en särdeles ohygglig del av popmusiken. Som bekant tycker man markant sämre om exempelvis The Sounds än om Basshunter, eftersom man i det första fallet faktiskt är god vän med våldtäktsoffret. Liechtenstein, som […][...]

Tänk Weeping Willows i en bastu. Tänk The Smiths-romantik med Koskenkorva. Tänk dig finskt musikarv i vacker brittindieskrud. Du får du Cats On Fire med sångaren Mattias Björkas som sångmässigt hamnar någonstans mellan Magnus Carlson och Morrissey. Likt förebilderna avhandlar många av texterna utanförskap med ett lite kaxigt vemod. Texterna är stundtals geniala med rader […][...]

På Nationalmuseum i Stockholm pågår nu en utställning med konstverk av de brittiska konstnärerna i det prerafaelistiska brödraskapet. Här en spellista baserad på ett antal nyckelord kopplat till deras teman; anglosaxiskt, Kung Arthur, oironiskt, de som tog sig själva på lite för stort allvar på gymnasiet, romantiskt, litterärt, bibliskt och högstämt. Hälften klassiskt och hälften […][...]

Med några få undantag är det kvinnorna som, ironiskt nog, fångat Neil Tennant och Chris Lowe. Så har det varit ända sedan en blott tjugoårig Patsy Kensit väste fram I’m Not Scared 1988. Sedan dess är det kvinnor som har fått musikalisk hjälp av Pet Shop Boys. I början av 2009 är det sjufalt kvinnligt […][...]

I slutet av varje år är det samma sak, jag har knappt hunnit lyssna igenom vad som var bäst från året innan innan det är dags att bestämma årets bästa igen. Nu dök The Wave Pictures upp i slutet av året och hann inte in på någon lista. Om de nu hör hemma där. Lista […][...]

Christian Walz The Corner Sony BMG Småsvängigt, men kallt från Christian Walz. Barry Manilow The Greatest Songs of the Eighties (album) Sony BMG Smör-Barry sjunger hits från åtti och lyckas nästan få det att låta som det dessutom är producerat på 80-talet. Ostigt är ett ord som kommer upp i tanken. Have I Told You […][...]

Jag hörde Friday On My Knees för första gången i somras. Det var kokande varmt och den låg på som bakgrund till ett samtal jag, Avi Roig från It’s A Trap! och Gustaf Kjellvander, frontfigur i The Fine Arts Showcase, hade om livet i allmänhet och svensk musik i synnerhet. Där vi satt i hans […][...]

När Morrissey framförde singeln That’s How People Grow Up på David Letterman Show förra sommaren stod en krigsmålad sopran i en klänning tillverkad av plastbubblor och ylade yrt i inledningen. Kvinnan heter Kristeen Young. På studioversionen är det en theremin som ylar. Kristeen Young sparkades från förra årets turné då hon från scenen gav kommentarer […][...]

Det är en förlust den dagen man inser att man inte är lika lättroad längre. I alla fall var det så för mig. Om det är kraven som blir högre eller att man blir avtrubbad och mer kritisk ju äldre man blir vet jag inte. Men en dag märkte jag att jublande glädjerus och utdragna […][...]