Det är den andra stora soulbesvikelsen för året som har hamnat hos mig nu. Den här är dessutom sju resor värre. Den får Angie Stones ”Stone Love” att verka som ett brännande mästerverk. Det gör ont i mig att lyssna på det här. På ett dåligt sätt. Här finns ingenting som berör. Ingenting som stör. […][...]

Från den finska vänsterkanten kommer äkta paret Jimi Tenor och Nicole Willis med en samling låtar som åker ljudkana mellan 80-talets soul och 90/00-talets brutna jazz (dessutom med en helt oväntad mellanlandning smack bom mitt i 60-talets stötigaste JB-funksoul). Jag har lite svårt för den halva av skivan som låter som om den vore inspelad […][...]

En av de viktigaste sakerna som hänt soulmusiken de senaste åren är att ?uestlove kärade ner sig i Cody ChesnuTTs ”The Seed” så pass att han kände sig tvingad att spela in den på nytt. Det kan verka som en obetydlig händelse, men vi har den att tacka för mycket. Just den här gången tackar […][...]

Det närmaste jag kommit att uppleva det den första halvan av R Kellys dubbelepos ”Happy People/U Saved Me” porträtterar är en nattklubb som idag heter Zanzabar. Det är en guldglittrande danssalong med mer egyptiskt glitter än de flesta muséer kan ståta med. En plats där de rika dansar skålandes i champagne. Det är en skiva […][...]

Självklart har Kanye West fingret med i två låtar på Afrodisiac. Självklart är det Kanye som fixat till förstasingeln. Kanye har ju senaste halvåret ersatt The Neptunes som killen man ringer när man vill vara säker på att ett album åtminstone innehåller en megahit. Dessutom har Organized Noize bjudits in för att koka ihop ett […][...]

Jag har cirklat runt den här texten som en svulten hök på jakt. Väntat på rätt läge att anfalla, utan att hitta en öppning. Jag vill att den här skivan ska bryta sönder mig. Förvandla mig till en slav under obeveklig lag. Jag vill att den ska riva tag. Slita mig i bitar. Lyfta mig […][...]

Du kan tjata hela sommaren om The Commitments. Eller om att Nicke Andersson redan för hundra år sedan släppte en vinyl-sjua som låter så här. Eller att vita farbröder ska lämna sextiotalssoulen i fred. Jag kunde inte bry mig mindre. Jag är upptagen med det jag hör. Floder av kärlek till svänget. Avspändhet. Ett gäng […][...]

Soulåret 2003 handlade precis som vanligt i Sverige om en enda man: R Kelly. Remixen av ”Ignition” fick den svenska kritikerkåren att gå ner i en kollektiv brygga. En lyxig klubbstudsare så champagnebubblande lycklig att det var direkt omöjligt att värja sig och med fingret i luften skråla med i ett toot toot, ett ”beep […][...]

Jag har ett problem (ja, kanske flera då – men här kommer ett av dem ut i ljuset). Jag har svårt att köpa skivor jag vet att jag kommer att gilla. Skivor med mina favoritartister som kanoniserats som deras självklara mästerverk. Så istället för att köpa James Brown ”Live at the Apollo” inspelad 1962 har […][...]

Bakom namnet The Limp Twins döljer sig barndomskamraterna Russell Porter och Will Holland. På Tales From Beyond The Groove gräver de ner sig i all den musik de genom åren verkligen älskat och bjuder på en glädjesprudlande blandning av soul, jazz och funk i en fint luggsliten popkostym. Och bara för att toppa det hela […][...]