Det är ett gott tecken när en handfull låtar får mig att börja fantisera om att starta ett nytt fanzine. (Jag är ganska duktig på att visionera teman för fanzine, mycket sämre på att genomföra idéerna. Mitt senaste koncept var ett fanzine som bara skulle handla om band, filmer, kläder etcetera med apkoppling.) The Je […][...]

En av de där supermagneterna med musik är att allt gjorts tidigare och att allt ständigt är nytt. Nyskapande är bara ett annat ord för att det gjorts tidigare, och härmapor kan lika gärna vara revolutionerande. Jag vet inte riktigt vad The Zutons är. Jo, jag vet att det är en spännande och spretig debut. […][...]

Även om jag vet att jag inte stått helt ensam och skrikit om det här bandets förträfflighet så har det ibland känts så. Medan systerbandet Eve & The Last Waltz plockade hem betydligt mer uppmärksamhet glömdes Burek V bort lite när året 2003 summerades. Som en påminnelse kom ett brev på posten med en vinyl […][...]

Jag har aldrig fastnat för Bear Quartet. Mattias Alkberg är inte mer än ett namn jag läst flera gånger. Jag vet inget om hans liv eller karriär bortom de få rubriker han varit med och skapat. Egensinniga, rent av obstinata, är känslorna jag fått av dem via de skrivna orden. Det lilla jag hört har […][...]

Det finns få band vi skrivit mer om. Det finns inget annat band jag har en så komplett låtsamling av i min bokhylla. Det har ändå känts allt mindre viktigt med åren att köpa de nya skivorna. Det krävdes till och med en ordentlig rea innan jag köpte den där samlingen (trots att jag visste […][...]

År 2001. Roskilde. En regnig, grå och allmänt tråkig kväll, alla trötta och bakfulla. Jag lunkade i min regnjacka ensam in mot festivalområdet för att gå och se en konsert med ett danskt litet band som jag aldrig hört talas om tidigare, men namnet klingade intressant. Mew. Efter en ganska nervös och olycklig inledning, med […][...]

Det började med att jag spelade in ”Carry No Evil” på en bilkassett innan vinylsjuan den fanns på flyttade till Växjö långt utom räckhåll. Det var egentligen mest en chansning för att jag var lite nyfiken på hur det lät. Sedan dess har den varit en ständigt återkommande favorit i bilstereon. En av de där […][...]

Blam! I got to be quick So you won't wake up… 'Cause if you do I don't know how to handle you Jag blir lika överkörd varje gång. Och jag älskar det. Jag verkligen älskar det. När öppningsackordet på Interlace släpper ett ton tegelstenar över mig och dammet knappt hunnit lägga sig innan det rörs […][...]

Fireside började med att släppa ett mycket bra debutalbum ”Fantastic Four” som var mer hardcore än de senare albumen. Efter den kom de två mästerverken ”Do Not Tailgate” som fick en Grammis för bästa hårdrock och ”Uomini D'Onore”. Därefter kom då ”Elite”, som jag tycker var ett snedsteg av gruppen. Sedan dess har jag gått […][...]

Det finns en del givna regler för hur en samling bäst skall sammanställas. En samling av den typ som ”Hello Kids” är (alla låtar som inte fått plats på album) ska vara kronologisk. Det brukar vi väl vara överens om? Men jag vete tusan om det här inte är beviset för att det omvända egentligen […][...]