Efter den ångvältsattack som var ”Do Not Tailgate” tog Fireside en sväng in på ett snårigare rockspår. På väg bort från det emocorefärgade landskapet. Utan att för den skulle lämna det helt. Resultatet är nog så nära Fugazi ett svenskt band kommit. När ep:n ”Sweatbead” släpptes som en försmak inför ”Uomini D'Onore” visste jag inte […][...]

Fireside tränger sig på. Tumlar runt ens fötter. Som en vårvind som rycker med sig det där lösa vintergruset. Det träffar en i ögonen och får tänderna att gnissla. Trängt sig på har Fireside gjort sedan debuten ”Fantastic Four” 1994. En skiva som för första gången, i varje fall i Sverige, blandade känslosam sång och […][...]

Chan Marshall är förkrossande vacker i den senaste inkarnationen av Cat Power. Och då pratar jag inte någonting om utseende. Musiken på You are Free är ett skelett som bara får kött, kropp och hud i lyssnaren. Så tomt men ändå så fylligt. I inledande I Don't Blame You är det bara ett ensamt piano, […][...]

Det har gjorts ett antal försök att placera in Manchester-kvintetten Alfie i en specifik musikalisk genre, och då inte sällan med termer som folk, lågmäld och psykedelisk någonstans i beskrivningen. Själva har bandet aldrig fäst någon större uppmärksamhet vid det utan hela tiden fortsatt att göra precis den musik de själva har känt för utan […][...]

Med förra skivan Lost Souls, kom Doves för två år sedan från i stort sett ingenstans, eller rättare sagt från måttligt framgångsrika house-akten Sub Sub, och levererade ett lika överraskande som briljant album. En enastående debut och överhuvudtaget en av det årets intressantaste skivor. Även om Doves redan där hade ett eget sound kändes det […][...]

Jag fastnade för två meningar i Erlend Loes ”Naiv. Super.” som jag läser för tillfället. I det fallet handlade det om en Volvo, men jag tycker dess enkelhet med lätthet kan appliceras på indierock. Så här stod det: ”Full fart, för alltid. Och sol hela dagen.” Indierock är enkelt. Ska vara enkelt. Full fart mot […][...]

Gitarrljud som om det kom från Albinis Electrical Audio Studios i Chicago. Fast trion kommer från Sverige och Pelle Gunnerfeldts Studio Gröndal i Stockholm. I en intervju på tjuvlyssna.com säger Gunnar Lindstedt att de ofta jämförs med Shellac för att folk inte hört mer slammer än Shellac. Sen kan man ju tycka att det också […][...]

This is Holiness är 4 Track Demons debut. Den är producerad av Peter Dolving. Göteborgstrion består av Jan Risheden (sång och gitarr), Tammy (slagverk) och Kim Lantto (bas). Jag har lite svårt att närma mig skivan. Jag hittar ingen ingång. Jag har svårt att koncentrera mig på hur de låter, för jag får hela tiden […][...]

Ur askorna efter det tumult som var The Jesus & Mary Chain reser sig sakta men säkert Freeheat, bestående av Jim Reid, Ben Lurie, Romi Mori och Nick Sanderson. Jim och Ben spelade tillsammans i JAMC under slutet av bandets kaotiska avslut och åren som ledde fram till det. Romi Mori har spelat i The […][...]

Jag gjorde en tågresa tillsammans med en gammal vän idag. Vi möttes på tåget i Hallsberg och gjorde sällskap genom det svenska landskapet upp mot den kungliga huvudstaden, Stockholm. Vi pratade gamla minnen och vad som hänt sen sist. Jag la märke till att den tidigare individanalyserande vännen hittat en ny gnista i politiken. Bob […][...]