När Ice Cube spelade på Kägelbanan i Stockholm tidigare i år var de båda största lokaltidningarna rörande överens om att det var en smått historisk spelning. Full pott i den ena och överväldigande beröm i den andra. Det var en konsert jag så klart önskar att jag sett. Att han kommer tillbaka känns inte särskilt […][...]

James Yorkston When the Haar Rolls In Domino/Playground Skotsk folk och pop. Officiell sajt, Myspace Stereolab Chemical Chords 4AD/Playground Elfte albumet. Glattig och enkel pop. Officiell sajt, Myspace Jaguar Love Take Me to the Sea Matador/Playground Androgyn rock med ett inte alltför obekant sväng. Myspace Ice Cube Raw Footage Lench Mob Records/Playground Välartad gangsta. Officiell […][...]

När man har en nära 30 grader varm vecka framför sig finns det ingen tid att sitta hemma vid datorn och uggla. Då är det istället dags att bege sig till valfri elektronikbutik för batterier och cdr-skiva och kränga ihop ett eget omslag för den där ultimata hiphop-sommarskivan av den gamla skolan. För någon gång […][...]

Ernie & Ron i en inspelning tillsammans med ett stabilt, men måttligt engagerat, kompband och fyra mer eller mindre avklädda danserskor framför sittande publik. Det blir så där lagom upphetsande. Att de har låtskatt att ösa ur råder det för all del inga tvivel om. Fokus ligger på de allra mest välkända låtarna i den […][...]

Vill man hitta en enkel skillnad mellan hiphop och rock och pop skulle man kunna nöja sig med att konstatera att rock och pop får folk att börja med knark, medan hiphop får folk att sluta. Undrar om Socialstyrelsen är informerad. Visst. Hiphopare är ju, som vi alla vet, sanna renlevnadsmänniskor allihopa som aldrig skulle […][...]

”Laugh Now, Cry Later”. Ice Cubes senaste album, det sjunde i ordningen, sammanfattas smärtsamt väl av titeln. Det som de första genomlyssningarna nästan är en känsla av att det här nog inte är på riktigt, att Ice Cube bara skojar lite med oss, förvandlas efter ett tag till ett sorgsamt konstaterande att den forne NWA-medlemmen […][...]

Tjockisar har alltid haft en naturlig plats i hiphopen. Den flåsiga lite ansträngda rapteknik som blir det naturliga resultat av en rejäl övervikt är något som bland andra Fredrik Strage öppet erkänt går igång på. Själv har jag aldrig riktigt fattat storheten med Notorious B.I.G. och tycker på sin höjd att Fat Joe kan vara […][...]

Jag måste erkänna att jag faktiskt plockat bort Royce från listan över artister att hålla koll på. Efter det stora genombrottet med den mästerliga ”Boom” (jamen visst är det DJ Premier) plockade Sony fram det tunga artilleriet när det blev dags att spela in den egentliga debuten. Dre och The Neptunes fanns bland namnen som […][...]

Den som säger sig gilla gangstarap utan att äga en enda skiva med Geto Boys ljuger förstås. Under några år knåpade Bushwick Bill, Willie D och Scarface ihop några omistliga rapalbum. Förutom att vara pionjärer inom gangstagenren visade trion även att hiphop inte bara var en angelägenhet för öst- och västkusten. Det gick precis lika […][...]

För alla klubbmusikskallar är Paul Oakenfold ett välkänt namn. Men även om du tycker att dansmusik är eländig dunka-dunka har du sannolikt hört hans arbeten. Du har kanske hört hans produktionsarbete på Happy Mondays Pills, Thrills & Bellyaches. Kanske när han remixade Skunk Anansie, The Cure, Massive Attack, U2, Madonna, New Order, Stone Roses, Rolling […][...]