Jag lägger örat mot väggen för att kontrollera att jag hört rätt. Jodå. De spelar ”Ingen vill veta var du köpt din tröja” där inne. Häromdagen spelade de gamla Backstreet Boys. ”Show Me the Money and I'll Be Lovely”. På somrarna spelar de Gyllene Tider bredvid mitt öppna fönster. Eller Kylie Minogue. Eller Suede. På […][...]

En hel samlingsskiva med bara covers och mixar av Björks Army of Me verkar ju vara en sån skitdålig idé, på pappret. Och om jag lyssnar om och om igen, som nu när jag skriver om den, är jag övertygad om att det är en skitdålig idé. Men oväntat nog är det bättre än jag […][...]

Efter duo-åren (White Stripes, Death From Above 1979 et al) kanske de ensamstående banden, enmansbanden, kan få några ynka sekunder i rampljuset. De finns där och bubblar i underjorden. Bob Log III är hyfsat väletablerad på festivalscener sen åratal tillbaka. Men det finns andra och bättre. John Schooley är en bluespunkare från Austin, Texas, som […][...]

Låt nummer nio på denna skiva heter ”Here I am”. Titelfrasen upprepas oräkneliga gånger i låten. Ibland som ett triumfatoriskt utrop, ibland som en inbjudan och ibland som ett enkelt konstaterande. Here I am. Dessa tre ord kan nog ses som skivans programförklaring. 1971 var den 25-åriga Dolly Parton ingen duvunge inom musikbranschen. Hon hade […][...]

Jag måste säga att det är en smått fantastisk samling av smärre hits som The Accidents presenterar på sin fullängdsdebut ”All Time High”. Rak och enkel, men härligt skitig rock ‘n’ roll framförd med stor glädje. The Accidents består av lika delar Genocide Superstars (Rick Rebel Jennings) och Voice of a Generation (Kid Kreole). D. […][...]

Jag har länge försökt undvika den här skivan. Jag hoppades att den inte skulle släppas i Sverige. Nu gjorde den det, och jag råkade lyssna. Jag ska skriva den här texten, som en varning, och sen ska jag försöka glömma att ”For God and Country” finns. Jag ska glömma, för jag älskar Dolly Parton. Åh […][...]

Uncle Tupelo är det band som brukar anges som den största orsaken till altcountryns framväxt under andra halvan av nittiotalet. Bandets grundare Jay Farrar och Jeff Tweedy lärde känna varandra redan under skolåren i den lilla staden Belleville, Illinois och de började redan i tonåren spela tillsammans i Farrars äldre bröders band. Farrar hade blivit […][...]

Kris (5:10 PM): Ja, så hände det sig ju som så att jag fick den här plattan på posten från en tidning där jag egentligen skriver om gamla gubbar med stora hattar och gitarrer på magen och, tja, Talkin’ Honky Blues är ju en rätt förrädisk titel. dscola22 (5:11 PM) : Rätt förståeligt. Det står […][...]

Ta de snyggaste melodierna från din favoritskiva på singer/songwriter-hyllan. Lägg till ett antal snygga samplingar och ljud. Plocka fram en skönt svängande countryskiva. Lägg sedan allt i ett paket och skicka till en musikaliskt överbegåvad norrman i Skottland. Adressen är: Even Johansen Lockerbie, Scotland. Det du får tillbaka är ”On Your Side”. Elva låtar som […][...]

Det finns så många ställen att börja på att det är bara att välja och vraka. Man kan börja med att gå hela vägen tillbaka till 1926. Virginia, den legendariska The Carter Family, pionjärer inom bluegrass och antikvariecountry. Absolut inte först, långt ifrån störst, men vad man gjorde var att inkorporera sitt eget sound i […][...]