Den punkvåg som drog genom Sverige i slutet av 70-talet och början av 80-talet ebbade snabbt ut för att spridas åt flera olika håll. Om man ser till alla dess avvikelser och förlängningar är det kanske en av de perioder som mest har påverkat hur den svenska popscenen ser ut idag. Men sällan hör man […][...]

Tre låtar in på The Last Summer har Leo Drugge och August Hellsing hunnit hälsa på hos både Queens Another One Bites the Dust och Whigfields Saturday Night. Mot slutet hör jag Gypsy Woman (She’s Homeless). Det är förstås väldigt bra. När jag skulle skriva recensionen på Lo-Fi-Fnk googlade jag för ovanlighetens skulle runt bland […][...]

Trummor & Orgel har alltid låtit tyngda av det som varit. För mycket arv, för lite egen utveckling. Det har varit svårt att se förbi stora namn som passerat den musikhistorien där orgeln varit det tongivande instrumentet. Bo Hanssons egen produktion och hans duo med Loffe, Hansson & Karlsson, i synnerhet. När man vill berätta […][...]

Nika Roza Danilova växte upp (kanske bör man snarare tala om ”när hon var yngre”; hon är född 1989) på en ranch i Wisconsin. Där ligger den ödsliga, gotiska grunden för hennes musik – få jämnåriga kamrater och redan från barnsben ett ovanligt starkt intresse för opera (prestationsångest gjorde dock att hon höll sången en […][...]

Den väg Wolves in the Throne Room slog in på i och med sin andra platta Two Hunters 2007 har nu nått sitt slut. Via förra plattan Black Cascade avslutar man nu sin trilogi med nya Celestial Lineage och det är svårt att inte imponeras över vilken oerhört hög klass samtliga tre skivor håller. I […][...]

Det började med en googling på sökfrasen ”svensk funk” och en träff på en sida på Discogs. Där hittar jag en lista med ett par hundra skivor som med lite god vilja kan sorteras in under rubrikerna funk, disco eller soul. En del finns med för ett enda break. En lista för män med stora […][...]

Mycket vatten har flutit under broarna sedan Dennis Lyxzén stod längst fram på barrikaderna. I otaliga band har han gjort det till sitt livsverk att få folk att stanna upp och tänka till, fundera över hur omvärlden ser ut och få till någon sorts ändring, någon slags reaktion. I Invasionen är tankegångarna likadana, bara klädda […][...]

Redan på omslaget kan man ana att här har det inte förekommit några omtagningar. Det är årets fulaste skivomslag. Lika mycket ett hastverk som albumet. Black Francis och Reid Paley skrev musiken över tre dagar i New York och spelade in den under två dagar i Nashville. De lämnade inte plats för reflektion och justeringar. […][...]

Att lyssna på Pólýfónía är att befinna sig mitt i en virvelstorm av analoga vintagesynthar, Farfisa- och Hammondorglar, malande, tuggande kraut, sprittande melodier, en trummis ute på en veritabel tour de force och en spelglädje som det inte går att värja sig mot om man nu av någon anledning skulle vilja göra det. Femmannakvartetten med […][...]

Fool’s Golds ett par år gamla debut var närmast en smygande subtil besatthet. Visserligen hade (och har fortfarande) singeln Surprise Hotel en högst omedelbar hypnotisk förmåga, men resten av albumet tog inte lika omedelbart plats. Det var mest den där glasklara gitarrslingan signerad Lewis Pesacov. Leave No Trace har ingen sådan. Dessutom har Luke Top […][...]