Egentligen hade jag kunnat klistra in titeln på volym två från John Morales mixfabrik: ”NYC Underground Disco Anthems & Previously Exclusive Disco Mixes”. Någonstans i mellanrummen finns det förmodligen plats för ”disco för dig som redan har för mycket”. Åtminstone vad gäller disco. Men först John Morales. En sökning på Wikipedia ger två träffar: en […][...]

Han har varit i östeuropa (Gulag Orkestar, i centraleuropa (The Flying Club Cup) och i Mexico (March of the Zapotec EP) för att hitta sin musik. Och efter sin världsomsegling ska han nu försöka komma hem, med all resans bråte med sig. Men efter den långa resan känns han inte riktigt så bekväm längre. Den […][...]

Med Era Extraña har Neon Indian har gjort en svepande, atmosfärisk fortsättning på lo fi-symfonin Psychic Chasms. Även om Alan Palomo gärna klumpats ihop med till exempel Toro Y Moi och Washed Out till en amerikansk scen av lo fi-nördar som mest sitter hemma i varandras vardagsrum och fipplar på synthar medans de drömmer sig […][...]

Tecknen har funnits där länge egentligen. Den akustiska skivan Damnation var en försmak och den som sett Opeth live de senaste åren har inte kunnat undgå Mikael Åkerfeldts fäbless för att sväva ut. Och äntligen tar Opeth steget fullt ut, lämnar dödsmetallen bakom sig och omfamnar sitt progressiva arv med en stor bamsekram. Som Opeth-lyssnare […][...]

Ni vet hur det är. Ibland sitter man där och tankar hem mixtapes på löpande band. Långtifrån allt kommer så långt som in i iTunes-biblioteket. Det som verkligen får en genomlyssning är en på tjugofem. Det som under ett år spelas mer än en gång går att räkna på ena handens halva fingrar. Den här […][...]

Det är en matig historia, Mattias Alkbergs nya. Det är på inga sätt någon lättuggad utgåva. Det är samtidigt, som titeln vill antyda, inte någon överdrivet politisk skiva bortsett från på det personliga planet. Det är framför allt en, ursäkta språket, jävligt bra skiva. På Anarkist cementerar Mattias Alkberg sin position som samtidens främsta svenska […][...]

Inte helt enkelt att veta riktigt vad man ska vänta sig av någon som vuxit upp med en pappa som spelade i The Temptations, som själv på meritlistan har samarbeten med Snoop Dogg, Erykah Badu och nyligen Flying Lotus, en kortare sejour i ett tyskt pojkband, turnéer med Leon Ware samtidigt som han är basist […][...]

Det var lite med blandade känslor som jag gick och lyssnade på The Jayhawks på Way Out West i somras. The Jayhawks är så starkt förknippade med en period. När deras uppbrott var ett faktum i mitten av nittiotalet blev The Jayhawks utan Mark Olson något nytt och Olson själv gick vidare. Både Gary Louris […][...]

Fyra år har gått sedan deras senaste skiva. Sedan dess har vissa gift sig och skaffat barn och pulat med soloprojekt. När örat nås av nyheten att CYHSY har en ny skiva på gång går hjärnan in i sitt musikarkiv, bläddrar några år bakåt och plockar upp en dammig folder för indieband från förr och […][...]

Tove Styrke har nyligen släppt sin nya singel Call My Name. Låten är den senaste i raden av alla radiopoplåtar som jag fullkomligt älskar. Call My Name är inte med på Styrkes debutalbum som släpptes förra året, men även den skivans singlar fick, och får fortfarande, generöst med speltid på radion. Där har jag lyssnat […][...]