Kort innan sommaren släppte Malmöbandet Vit Päls singeln Beach 2011 med b-sidan Beatles på semestern. Två fantastiska låtar varav den ena var en given sommarplåga och den andra en tillbakalutad ballad om att behöva ”något bull att stävja festen med”. Studio Möllan Sessions präglas av samma balansgång. Det energiskt dansanta samsas med det vackert nedtonade utan […][...]

Jag vet inte vem som tipsade Michaela Dippel om att Medeltidsveckan vore en bra inspirationskälla. För det är den inte. Förmodligen oavsett vad den må inspirera till. När Ada kliver ut med sitt andra album, sju år efter rätt jättebra Blondie, så börjar jag, väldigt irrationellt, tänka ”årets album” efter bara två låtar. Sedan blir […][...]

”Du det där bandet du tipsade om, Mariachi El Bronx, var det verkligen så bra?” ”Ja.” ”Men …” ”De är ett stenhårt hardcoreband, The Bronx, som har ett mariachiband vid sidan om.” ”Jaha, då förstår jag.” På sätt och vis är det så enkelt. Att The Bronx har ett mariachiband vid sidan av gör hela […][...]

Sascha Ring håller på att bygga sig en stad. Långt ifrån där han kom, men ändå för alltid tätt förbunden, som skuggan i Haruki Murakamis Hard-Boiled Wonderland and the End of the World. Det är inte helt säkert när han valde väg eller när han anlände till sitt mål, så omärkligt har han målat om […][...]

Efter förra skivan Crack the Skye, som enligt trummissen Brann Dailor är en hyllning till hans syster Skye som begick självmord vid 14 års ålder, tog Mastodon en mer lättsam approach inför The Hunter. Att döma av intervjuer inför släppet står varje låt för sig själv och flera spår har kallats för rena nonsens-låtar. Ett […][...]

Soopafly har hängt i Snoop Dogg:s hasor sedan näst intill tiderans begynnelse. Han fanns med på ett litet hörn redan på The Doggfather och har sen dykt upp i kretsarna runt Snoop med jämna mellanrum. I eget namn har han väl inte gjort något större avtryck, varken i min skivsamling eller i hiphopvärlden i stort. […][...]

Det är i det lilla man hittar det stora. Det är de små medlen som ligger till grund för storslagna gester. Trion Den svenska tystnaden slår fast vid det. Med en varsam hand och en vass berättarteknik styr de låtskutan som är detta självbetitlade debutalbum i hamn på ett imponerande vis. Vänner av socialrealistiska band […][...]

Från en lada i Big Sur letar hon sig tillbaka. Hon kom med franska kärlekssånger och återvände med dansanta popnummer. Gav ut ett album med alternativa versioner av den hyllade debuten. Och så tog hon en paus. Åkte båt på Nilen och campade i Kalifornien. Tog det lite lugnt tills lusten kom tillbaka. Och nu […][...]

Så försonades två vänner efter år av odramatisk beef. Eminem tog över inte bara Royce Da 5’9″ utan hela superkvartetten Slaughterhouse till sitt skivbolag, och det första släppet att komma utav Shady 2.0 är duons nio (elva på deluxen) spår långa EP. Sitt bandnamn tog de från Slim Shady LP, en skiva så löjligt bra […][...]

Den här recensionen skulle kunna uppehålla sig nästan enbart vid skivans första låt, och även om jag ska komma till att kommentera skivan som helhet så småningom kommer min text till en början kretsa kring låten Art of almost som inleder Wilcos The Whole Love. Det är inte svårt att förklara varför, jag är helt […][...]