En minut och tjugofyra sekunder in på Montreal-baserade duon Flowers and Sea Creatures debutalbum avbryts den vingliga indiegitarren av helt vilsekommet bjällerklang. Jens Lekman, tänker jag. Maple Leaves, tänker jag. Det är förstås väldigt bra. Läser i en text om skivan att Kosta Megalos, ena halvan av Flowers and Sea Creatures, har Giorgio Moroder och […][...]

Luis Vasquez gjorde debut som The Soft Moon förra året. En debut som i retrospekt blåste de flesta andra samtida band med aspirationer på gotisk postpunk av brädet (så, då var g-ordet sagt). Vasquez försöker inte låta som Joy Division (tack snälla), eller spola tillbaka tiden till tidigt 80-tal med för mycket eyeliner, fascistflirtar eller […][...]

Från Stockholm kommer bandet My God Damn Territory och Revenge of the Defying Association är dess andra skiva. Eller band och band. Snarare verkar det vara ett musikaliskt kollektiv som kretsar kring duon Mark Pettersson och Anders Dahlgren, medan övriga inblandade agerar mer i periferin. Bandets lösa former smittar av sig i musiken. Den antar […][...]

Efter att ha släppt ett par energibomber till album, skivor som slagit vilt omkring sig med hälarna i marken och full fart åt alla håll sänker Meshell Ndegeocello tempot rejält på sitt åttonde, nionde eller tionde album Weather. Hon låter Joe Henry sätta sig i producentstolen. Henry som tidigare arbetat med bland andra Ani DiFranco […][...]

Det finns något charmigt naivt över The James Cleaver Quintet, det finns inga gränser för vad man får och inte får göra hos kvintetten. Och det är väldigt uppfriskande. Om resultatet är av samma positiva omdöme? Därom tvista de lärda. Dessa britter är tydligt influerade av The Dillinger Escape Plan minus de halsbrytande matematiska riffen […][...]

The Cowboys Junkies är inne på sitt tjugofemte år när de släpper fyra album på två år. Sing in My Meadow är det tredje albumet i Nomad-serien där det första albumet, Renmin Park, lät lite som om det var inspelat i en låda och det andra, Demons, bestod av Vic Chesnutt-covers och lät lite mer […][...]

Han må tolka ledmotiv från James Bond-filmer men att Freddie Wadling på konvolutet till With A License To Kill mer än något annat ser ut som vinnaren i en tävling för Ernst Stavro Blofeld-lookalaikes säger en hel del om hur det låter. Precis som Bonds nemesis elegant nedtonat men med en ständigt närvarande underström av […][...]

Remember Remembers självbetitlade debutskiva har snurrat i min spelare sedan den kom ut och den har bara växt. De repetitiva slingorna blir aldrig tröttsamma utan tvärtom, man hör ständigt något nytt och den har växt till att bli en av mina favoritskivor. Det hela var ett sovrumsepos av en man, Graeme Ronald som tillverkade sina […][...]

För ett år sedan släppte Ski Beatz, producenten som sedan han soulade till det på Jay-Z:s klassiker Reasonable Doubt har jobbat i det tysta och ouppmärksammade, sitt debutalbum. 24 Hour Karate School var en av 2010 års bästa hiphopskivor, som bjöd på långlivade hittar och minnesvärda kombinationer av gästrappare. Nu är Ski tillbaka med uppföljaren, […][...]

Braford Cox är en minst sagt produktiv artist. Sen 2008 har han släppt tre album med Deerhunter och lika många med sitt soloprojekt Atlas Sound. För mig tog det ganska lång tid innan jag riktigt greppade Deerhunters senaste album Halcyon Digest. Det lät bra i mina öron, men skivan fick snurra många varv innan jag […][...]