Action Bronson blev förra årets älskling för alla djupt troende hiphopanhängare. I de underjordiska kretsarna blev han en stjärna när han rappade sig genom sitt Queens i genuina musikvideos. Jag har inte lyssnat på hiphop sedan 1979. Jag brukar rangordna mina favoritrappare främst efter hur bra deras musik är, och om musiken faller men rapparen […][...]

Förväntningarna är uppskruvade till max när Thåström kommer med nytt material. Singeln Beväpna dig med vingar, som även är titel på kommande plattan, föregicks visserligen av två nya låtar som luftades på Way Out West i somras. Men det är först nu han släpper nytt material. Förväntningarna blev inte heller mindre efter SVT:s dokumentär från […][...]

Anthony Hamiltons röst har så många lager av känslor som träffar min själ precis mitt i prick. Den har ett djup och en närvaro som inte går att stå emot. Sydlig soul djupt rotad i spänningen mellan gospeln och bluesen. En röst som för en evig kamp mellan gott och ont, mellan hopp och förtvivlan. […][...]

När The Big Pink släppte A Brief History of Love för ett par år sedan hamnade de i bakvattnet av Glasvegas. De hade några riktigt bra låtar, men det fanns en mättnad hos publiken apropå det tunga, brittiska soundet. När det är tillbaka med Future This är det som om tiden återigen har sprungit ifrån […][...]

Självfallet är det korrekta sättet att uppleva Escort i den nästan 20-hövdade livesättning där de från grunden bygger upp varje låt och låter den växa till ett veritabelt groovemonster vilket klippet på Dillinger-covern Cocaine Blues med all tydlighet visar. Men även om den dimensionen saknas på skiva är Eugene Chos, Dan Balis och sångerskan Adeline […][...]

TM:103 Hustlerz Ambition är sann mot sin titel, den liknar mer Young Jeezys stordebut, Thug Motivation 101, från 2005 än hans övriga album. Det är en kraftig besvikelse. Istället för att leverera outtröttliga hitlåtar som bästa plattan The Recession var smockfylld med sänker Jeezy tempot och gör hans fjärde album till en tråkig resa. Det […][...]

Även om sångerskan Charlotte Gainsborug figurerar i skuggan av skådespelerskan – som har filmer som Melancholia, Antichrist, The Science of Sleep i bagaget – förvaltar den förre sin musikalitet mycket väl. Sin sångdebut gjorde hon redan i 12-årsåldern, då hon tilsammans med pappa Serge Gainsbourg spelade in den provocerande låten Lemon Incest. I videon till […][...]

För sisådär tio år sedan satt jag och diskuterade musik med en kollega. Vi var båda musikintresserade och vi hade samma arbetsuppgifter, vi var båda textmänniskor. När jag sa att texter inte betyder något för mig konstaterade hon förvånat: ”du är i fel bransch”. Jag minns inte vad jag svarade, men förmodligen något i stil […][...]

Jag hittade Common Creature när jag kollade upp Sarah Riedel efter Cornelis vs Riedel. Hon har en sån där röst som påverkar mig. Teatralisk, bräckligt uttrycksfull. Stark och svag. Säker och full av liv. Den där dynamiken som ger extra kraft, extra känsla. Det där som gör att jag älskar Cecilia Nordlund, Anna Järvinen, Lina […][...]

El Columpio Asesino (översättningen är så pueril att det gör lite ont i själen att skriva ut den) är för många årets album i den spanska pressen, som av skäl svåra att definiera, håller hårt i principen att separera årsbästalistorna i ”nacional” och ”internacional”. Möjligtvis på grund av att många spanska band fortfarande har svårt […][...]