Jag och Norge. Vi har en obesvarade kärleksaffär. De senaste åren har jag hittat mängder av fantastisk musik från vårt grannland. Men jag är nästan alltid lite långsam att hitta fram till den. Jag har svårt att lita på vad jag ska få höra. Och intresset från andra hållet är helt svalt. Jag får gå […][...]

Howler är ett nästan underårigt band från Minnesota som spelar rock. America Give Up är deras första album. En kort historia, komplett med mycket fuzz och en entonig too-cool-for-you-framtoning som minner om många andra amerikanska rockband, men som i press oftast hänvisats till Julian Casablancas och kompani, och deras respektive första album. Det är mycket […][...]

Från Stockholms folktomma gator kommer Sju svåra år och förgyller Sveriges redan sprudlande punkscen ytterligare. Ett nygammalt band med en debutskiva, som har tagit sin tid på sig på för att se dagens ljus. Bandet har funnits i olika former sedan 2001 och består av medlemmar som spelat med Satirnine, Burning Kitchen, Wolfbrigade, To What […][...]

Jag älskar fortfarande att bläddra planlöst bland vinylskivor. Där jag bor finns inte längre någon som säljer nya vinyler, men väl några butiker som har gott om begagnade. När jag gjorde ett kort stopp hos min huvudsakliga leverantör av det svarta guldet för någon månad sedan fastnade min blick på en sjua med en grupp […][...]

Det är ruskigt befriande att bara ge sig hän. Du vet, få saker gjorda med bästa resultat fast kanske inte på det bästa eller snyggaste viset. Du ska från a till b och fan ta de som står i vägen. Jealous Cowards vet hur det är. Det visar kvartetten upp hänsynslöst på färska självbetitlade fullängdaren. […][...]

Det var väl inte ens en tidsfråga. First Aid Kit har inte slagit igenom över en natt. De har varit på väg hit hela tiden. Hela vägen från debut-EP:n Drunken Trees och albumet The Big Black and the Blue. Det var lite ljumt på The Big Black and the Blue. Det var som om albumet […][...]

Med centrala beståndsdelar som smattrande hetsiga trummor, metalliska synthslingor, tungt svajande bas och smurfpitchade vokalsamplingar framstår inte direkt Big Gigantic som unika. I lager på lager pumpar de på ett snarlikt sätt upp varje spår till ett grandiost klimax. Allt som oftast på en bas av dubstep men ibland med avstickare åt electrofunk, 80-talsretro och […][...]

Ibland blir man uppspelt och tänker på vem man skulle kunna tipsa en sån här skiva om. Tipsa om den där känslan av upprymdhet jag får när jag lyssnar. Oförutsägbarheten i nästa sats, för att inte säga nästa melodi. Kommer det ens bli någon? Men vem vill höra, förutom jag? Østergaard Art Quartet improviserar runt […][...]

Någon gång under hösten 2011 föll jag för Berlinbaserade svenskan Molly Nilssons debutalbum These Things Take Time. Med lågbudgetsyntar, trummaskiner och en vacker sångröst med Nico-vibbar är den en utmärkt debutskiva med en egenhet som saknas hos många svenska (och utländska) debutander. Sen debuten från 2008 har det blivit en skiva per år, vilket gör […][...]

New York-musikern Alec Feld är mannen bakom enmansprojektet Expensive Looks, en farkost för, som han själv uttrycker det, psych-pop. Feld är uppenbart influerad av hela det amerikanska chillwave-molnet och samtida kamrater som Toro y Moi och Neon Indian, och visst känns det vid det här laget en aning trött med ännu en indiepretentiös outfit som […][...]