Gästrikelåtar är en om inte vit, så i alla fall grå, fläck på folkmusikkartan. Få skivor har gjorts, och de som har gjorts har haft en museal känsla, som Sven Ahlbäck och Anton Jernbergs Gästrikelåtar. Så är icke fallet med Jeanette Evanssons Sikvik.

Gästrikelåtarna är egensinniga och påminner emellanåt om orsalåtar. Evansson spelar kantigt och med rikliga kvartstoner. Låtarna känns nya men samtidigt som klassiker.

Evansson har varit musiker under lång tid, men sällan synts på skiva. Hennes spel är uttrycksfullt och hennes ton är rik. Hon spelar tekniskt och mycket rent.

Skivan har en smakfull komposition där solospår blandas med samspel. Evanssons görs sällskap av två av Sveriges mest intressanta folkmusiker Johan Hedin, nyckelharpa, och Sven Ahlbäck, fiol.

Harpans ljud bryter av och Johan Hedins spel är också intressant. Hans mer oortodoxa stil står i kontrast mot Sven Ahlbäcks mer traditionella spel. Båda stämmospelarna lyfter Evansson och bidrar med något eget utan att stjäla rampljuset.

En stor brist hos många folkmusikskivor är ljudproduktionen – så också på denna skiva. På 70-talet var man heller inte så noga med ljudet, men då spelade man in i inspirerande miljöer. Det är ganska häftigt att känna att man är där, i en dalagård, med Pers Hans. Men nuförtiden är det många som spelar in i studio, med kraftig dämpning av ljudet. Ingen efterklang – det låter som att artisten sitter i en säck och spelar. Så låter inte musik live.

Istället för att drömma sig bort till Dalagården där Pål Olle och Nils Agenmark spelade in Låtar från Ore ser jag framför mig Jeanette Evansson och Johan Hedin i en studio. Inte särskilt inspirerande.

En av mina allra bästa folkmusikskivor är Ellika Frisells Tokpolska. Det finns många beröringspunkter mellan dessa båda skivor – inte bara Sven Ahlbäcks briljanta stämspel. Ahlbäck, Hedin, Frisell och Evansson tillhör alla en grupp moderna musiker som ändå tar traditionen på stort allvar. Deras folkmusik är urban.

Många som vill förnya provar nya former och instrument. Ibland blir det lyckat men lika ofta bara platt fall. Jeanette Evansson förnyar med Sikvik svensk folkmusik på flera plan. Hennes virtousa spel, intressanta samspel och nya låtar är alla vitamininjektioner. Äntligen har gästrikelåtarna fått en värdig avbildning. Och trots dåligt ljud – nu har Tokpolska fått en värdig utmanare.