När Erik L släpper sitt första album i eget namn är det en välkommen ljudbomb. Det sprakar, knorrar och kränger på en tjock beatmatta. Elektroniska ljud som läggs lager på lager på lager ovanpå ett stadigt fundament av funkiga hiphoptrummor framskruvade med stor omsorg. På samma gång maskinellt och organiskt.

På gästlistan står de väntade namnen, de vi känner från de senaste årens släpp: Cerebral Vortex, Paul Mac Innes, Stray och (jag sparar de bästa till sist) Frank n Dank. De sista är en rejäl fjäder i hatten som borde öppna möjligheter att få ut de här låtarna på internationell nivå. Om nu inte Erik L redan har den kraften av eget namn.

Musiken på The Soularp Suite täcker de flesta av de baser jag tidigare hört i Erik L:s musik. Här finns den förtrollande och hypnotiskt elektroniska soulen, hiphopen som framkallar stadiga ryckningar i nackmusklerna och de instrumentala lagerverken som hänför direkt och samtidigt bjuder veckor av möjligheter att upptäcka nya detaljer att njuta av.

Helheten är, av möjligen uppenbara skäl, mer sammanhållen än på duellskivan Northern Connection som Erik L gav ut tillsammans med Illingsworth tidigare i år. Trots det kan jag tycka att de två grymma hiphopsmällarna med Frank n Dank sticker ut lite i sammanhanget. Kanske hade de passat bättre i ett eget sammanhang?

Det är en fundering i det lilla, för The Soularp Suite avnjuts i slutändan ändå bäst i ett långt härligt stycke.