Ja, jag vet. Man kan tycka vad man vill om det synnerligen klichéfyllda omslaget eller att ”Tank You” inleds med en ljudillustration av hur det låter för alla som bootleggar Tanks skit. Även om det är med en stor glimt i ögat känns det lite uttjatat.

”Tank You” förtjänar nämligen mer än att avfärdas som bara ännu en svensk rappare som plockat på sig en amerikansk stereotyp för mycket.

Det främsta skälet till att ”Tank You” står på egna ben är förstås att producentteamet SansProfit Productions skapat beats om musik som är såväl svängiga som varierade. Inte minst det sistnämnda är ofta sällsynt på hiphop-album med ett enda namn i producentstolen (ja, eller inte bara inom hiphopen, då).

Från filmmusikstråkarna och tyngden i öppningslåten ”Leave Ya Flat” över mötet med Bashie, där de båda reser genom ett soligt södern, sittande på flaket på en nedgången truck duellerande med en akustisk gitarr och en elektrisk jazzgitarr (med skitbra sång från Bashie), till den suggestiva bouncen i ”Rising Up”. Posse-mötet ”Assault Part 2″ exploderar i ett tungt gungande stampande, kryddat med vispande virvlar. ”Don't Stop” bjuder på mandolin och dragspel. ”Lonely Sunday” (med inhopp av Jah Rhythm) blir slö söndagshiphop för dagen efter kvällen före. Mer av samma vara blir det när Mystrow dyker upp i ”The Journey”. Och keyboardslingan som lagts ovanpå de löst slamrande trummorna i ”Getting Live” får mig alltid att tänka på åttiotalsklassikern ”Knight Rider”. En släng ”T.R.O.Y.” också, för den delen (jag tror det är saxen som lurar mig).

Tyvärr finns det några spår som inte riktigt når lika långt. Och de två sista låtarna är faktiskt väldigt bleka. Visst, det är kul att ”More or Less” samplar några rader från (världens enda) Kate Bushs ”Wuthering Heights”, men det är rätt klumpigt gjort och irriterar mig mest.

Tank har bjudit in halva bekantskapskretsen på ”Tank You”, vilket gör att det ibland nästan känns som ett ”Tank Marwin presents”, men det är ett mindre problem. Tank och alla gästerna klarar utan problem av sitt jobb framför micken.

Tank är ännu ett av namnen som bidragit till att den svenska hiphopen 2004 faktiskt känns roligare än på väldigt länge.

Det gillar jag.