Torsdagen hade på förhand flest artister som var av intresse, men värmen som solen gav gjorde mig ganska avslagen och framåt eftermiddagen var jag tvungen att vila någon timme. Bara en sån sak.

Efter en vlildsvinskebab begav jag mig till Apollo där Alice in Videoland inledde dagen och festivalen på ett bra sätt. Lite väl avslappnat och några till synes enkla missar innan bandet blev varma i kläderna. Toril förde sig med sedvanlig karisma och på det hela var det en okej spelning, inget direkt överraskande, men verkligen inte dåligt heller. Å andra sidan var det en ren promenadseger för skåningarna på förhand och så blev också fallet. Publiken verkade trivas.

En vilopaus senare var det dags för the essential fucked up blues och The Immortal Lee County Killers. Numera en trio med keyboard i sättningen utöver gitarr och trummor. Allvarligt talat var det sådär. Hur blues är keyboard egentligen exempelvis? På de lugnare bitarna tillförde den en viss sakral stämning men upptempolåtarna gick bort. Något av en besvikelse och inte alls lika fucked up som jag förväntat mig. Synd.

Snook och Soviac fick sedan stryka på foten fram till kvällens och kanske festivalens höjdpunkt, Cradle of Filth.

Britternas förra besök i Svedala var en besvikelse, varför jag hade mina farhågor. Dessa viftades bort ganska omgående då det var ett mycket mer taggat Cradle of Filth som klev upp på Vintergatans scen. När Dani dessutom blir varm i klädrena och ahns hesa skrik börjar ta sig är det irktigt bra. Det är egentligen bara en sak som stör mig och tar ner intrycket något och det är keyboarden som ligger lite väl långt fram i ljudbilden och tar över för mycket. Någon sa att trumljudet var dåligt, men jag tror snarare att det berodde på att keyboarden dränkte såväl trummor som gitarr och sång.

Höjdpunkterna var ”Cruelty Brought Thee Orchids” och ”The Forest Whispers My Name” och det var även kul att få höra låten ”Gilded Cunt” från kommande skivan ”Nymphetamine”, som ser dagens ljus i september. Jag delar även ut priset till bästa scenkostym till basisten Dave och hans feta spikes på armarna.

På det stora hela en riktigt bra spelning, om än väl keyborddränkt. Men det är ju trots allt Arvika vi är på, som Patrik Hamberg sa efteråt.

Skinny Puppy klarade inte av trelåtarstestet så jag lämnade dem åt sitt öde och sökte mig mot tältet istället för en välbehövlig natts sömn.

Fredagen har hittills bjudit på Svenska Akademien, men eftersom de fortfarande spelar när jag skriver det här så övertygade de mig inte. Trevligt, men allt för likadant. (Ola kan ge er en bättre recension av den spelningen). På schemat senare idag finns Deltahead, Auf der Maur och Faithless.