Pretentiöst var ordet. Suckles debutalbum ”Against Nurture” är minst sagt högtravande. Svåråtkomligt och aningen mystiskt framträder melodierna med spröda kvinnoröster på sång. Första gången jag lyssnar känns allting förbryllande. Vad är detta? Mjuk filmisk pop, som sakta släpar sig fram i enformig moll. Märkligt? Suckle är en skotsk sextett som just avlutat sin första turné […][...]

Under sommaren brukar vi drabbas av en rad sommarplågor av det mer glättiga slaget. Denna sommar är dängorna nästan patetiska i sin tro på sol och värme. Då längtar man som mest efter en musik som kan fylla det strilande regnets tomrum. The Lucksmiths släppte sin EP ”Staring at the Sky” redan 1999 i hemlandet […][...]

När jag började lyssna på Brainpool fanns där en viss tjusning. Det var enkel rak pop, direkt från mespopens domäner med politiska förtecken. Kask, Birde, Jansson och Lundquist gick rakt in i mitt hjärta med sin musik, och rakt in i alla tonårsflickors hjärtan (till mitt stora förtret) med sin utstrålning. Jag gillade dem emellertid […][...]

I gränslandet mellan punk och hardcore existerar en rad band, både nyskapande och bakåtsträvande sådana. När New York-punken, med band somBad Brains, Minor Threat, Descendents, Cro Mags, Black Train Jack, slogs av Raybeez död. Han var sångare i Warzone vars framtid blev omintetgjord. Trummissen i Warzone, Vinny Value, bestämde sig tillsammans med Black Train Jack-medlemmen […][...]

Det svänger. Det måste väl vara mitt samlade intryck. Teddybears STHLM har blivit stora. Etta på CD-toppen rör säker dem inte i ryggen, men där ligger de. Sveriges tidigare tyngsta band har blivit lite myspoppare med discopotential. Detta är inte politiskt korrekt musik, men det är bra. Jag kan inte låta bli att tycka det. […][...]

Om något kan vara lågmält och ändå storslaget, ja då är Electric mucic:s första fullängdare, ”North London Spiritualist Church” det. Så där nedstämt som bara musik med rymd kan låta. Det finns höjd i musiken, sådan höjd som ger lite svindel. För bakom den sorgliga och vackra musiken anar jag något skrämmande. Det pirrar till. […][...]

Ett av Sveriges mer kända ska-band är tillbaka med ett nytt album; ”Too Much of Everything”. Utan tvekan ett efterlängtat album, och det är med en del förhoppningar i bagaget som jag lyssnar på de elva spåren. Liberator började sin bana som ett live-band i Malmö någon gång runt 1994. Då, som nu, blev deras […][...]

Ungefär för något år sedan hade jag en återkommande dröm. Jag stod på en liten scen i en sunkig lokal. Bandet jag hade med mig bestod av tre personer förutom mig, och de stod lite sådär undanskymda. Jag stod längst fram. Jag var sångare och skötte därmed showen. Jag hade endast ett par svarta Wrangler-jeans […][...]

The Mighty Mighty Bosstones har släppt skivor sedan 1990 (man är uppe i nio fullängdare nu), och hela tiden rört sig inom ramarna för ska, punk (skatepunk), hardcore etc.. Vissa skivor har betonats lite mer av det ena än det andra, men på ”Pay Attention” finner man en slags symbios. Första singeln från plattan ”So […][...]

När jag hörde No Fun At All för första gången tyckte jag det var hur tråkigt som helst Samma gamla skåpmat som alla svenska skatepunkband levererade. Som sagt No Straight Angels gjorde inget större intryck på mig. Jag sökte lyckan i amerikanska band istället. Trots min inställning (som inte hade någon som helst betydelse) kom […][...]