Ibland känns det nästan svårt att hitta texter om Pet Shop Boys skivor som inte handlar om gruppens ironiska texter. Det är också någonstans här som alla därpå följande analyser och reflektioner kollapsar. Pet Shop Boys ständiga ironiserande är ju den överlägset mest seglivade missuppfattningen i gruppens karriär. De få låtar i duons katalog som […][...]

I år har det gått sju år sedan skivbolaget Hed Kandi släppte sin första titel ”Nu Cool 3″. Under åren har samlingarna, med namn som ”Disco Kandi”, ”Back to Love”, ”Beach House” och ”Twisted Disco” duggat tätt. Förra året släpptes den femtionde Hed Kandi-skivan och i januari i år upplivades ”Nu Cool”-serien genom ”Nu Cool […][...]

Därför att Kenny är din vän. A Way of Life ”Trippin' on Your Love” (nostalgi, 1990) Plötsligt händer det, som det heter. Det var häromdagen när jag hörde Staple Singers/Mavis Staples original från 1981 som jag fick ett plötsligt sug efter att plocka fram ”Deep Heat 7″ för första gången på en herrans massa år. […][...]

Dagens recension består av två. Två recensioner av två skivor som har en nämnare som förenar dem mer än någon annan. The Light Bulb Project. Den ena skivan är Oturs debutalbum (recension här). Den andra är Cat5:s debutskiva. Båda skapade av artister sprungna ur The Light Bulb Project. Det musikaliska steget mellan The Light Bulb […][...]

Dagens recension består av två. Två recensioner av två skivor som har en nämnare som förenar dem mer än någon annan. The Light Bulb Project. Den ena skivan är Cat5:s debutalbum (recension här). Den andra är Pepperbox Hill. Båda skapade av artister sprungna ur The Light Bulb Project. Men även om Otur och Cat5 har […][...]

Det tar inte många sekunder in i öppningsspåret ”Chariots of Fire” förrän jag är rätt övertygad om att Alexander Bard letat sig tillbaka närmare Army of Lovers. Titeln. Körerna (nästan så att jag börjar sjunga ”Evenu shalom alechem”). Handklappsbreaket. Den viskande rösten som skulle kunna tillhöra La Camilla eller Jean Pierre Barda. Att Anders Hansson […][...]

Dalminjos förra album och jag klickade aldrig riktigt. Det var snyggt, välputsat och tillbakalutat i den loungeklubbiga skolan, men kanske lite för lite pumpande hjärta för att jag skulle tycka att det var musik att bära med mig. Det är lite samma sak den här gången. Musikaliskt har Dalminjo skruvat upp tempot något snäpp vilket […][...]

”Ass-shaking competition champ / ooh that pussy gets damp / pump that – pump that – pump that amp” En programförklaring god som någon. ”YoYoYoYoYo” hinner snurra i 20 sekunder innan det är dags. Längre än så behöver man i och för sig inte gå för att hitta en av de främsta influenserna för den […][...]

Luomo, Conoco, Sistol och förstås Vladislav Delay. Lägg till några andra samarbetsprojekt och du börjar få lite grepp om den musik Sasu Ripatti gett ifrån sig. Under resans gång har även Uusitalo dykt upp. På ett sätt har Ripattis musik varit lika spretig som hans alter egon. Från skruvade och lågmälda hiphop-liknande produktioner över ljudbyggen […][...]

I skuggan av solens sista flämtande kraftansträngning att hålla sig över horisonten har neonljuset redan börjat sin ”Around the World”-dans mellan bombade väggar, ”Stayin' Alive” och Jackson 5 till den robotopererade rytmen av en mullerknorrande ljudmaskin. ”Lady T” formar sina offer i Justin Timberlakes avbild. Natten har börjat. Några studsande Aphex Twin-ljud lämnar plats för […][...]