Samtidigt som Robert Smith och hans mannar förbereder sig för de återstående Reflections-konserterna, där de kommer att spela Three Imaginary Boys, Seventeen Seconds och Faith i följd och helhet (en gång i London, resterande spelningar äger rum i USA), så tillkännagör de också släppet av (ännu) en liveinspelning. Bestival Live, som släpps den 5:e december, […][...]

Det är knappast någon hemlighet att jag helt gav upp inför Civilization. Mycket berodde det, och beror, på Romain Gavras‘ reklamfilm för Adidas All In-kampanj, där Civilization utgjorde soundtracket. Tyvärr är det nog fortfarande så att jag kan se den för femhundrade gången och få storhetsvansinnesgåshud. Fantastisk kampanj för Adidas, som samtidigt exemplifierar fullständigt Justices […][...]

Manchester-trion The Whip smyger försiktigt tillbaka in på scen med sitt andra album efter 2008 års X Marks Destination. Det har knappast gjorts någon promotion alls inför Wired Together, släppt via Norman Cooks bolag Southern Fried Records för ett par veckor sedan. På åtminstone en punkt är det ett stort misstag. Det leder nämligen troligtvis […][...]

Sascha Ring håller på att bygga sig en stad. Långt ifrån där han kom, men ändå för alltid tätt förbunden, som skuggan i Haruki Murakamis Hard-Boiled Wonderland and the End of the World. Det är inte helt säkert när han valde väg eller när han anlände till sitt mål, så omärkligt har han målat om […][...]

Med Era Extraña har Neon Indian har gjort en svepande, atmosfärisk fortsättning på lo fi-symfonin Psychic Chasms. Även om Alan Palomo gärna klumpats ihop med till exempel Toro Y Moi och Washed Out till en amerikansk scen av lo fi-nördar som mest sitter hemma i varandras vardagsrum och fipplar på synthar medans de drömmer sig […][...]

Nika Roza Danilova växte upp (kanske bör man snarare tala om ”när hon var yngre”; hon är född 1989) på en ranch i Wisconsin. Där ligger den ödsliga, gotiska grunden för hennes musik – få jämnåriga kamrater och redan från barnsben ett ovanligt starkt intresse för opera (prestationsångest gjorde dock att hon höll sången en […][...]

Fool’s Golds ett par år gamla debut var närmast en smygande subtil besatthet. Visserligen hade (och har fortfarande) singeln Surprise Hotel en högst omedelbar hypnotisk förmåga, men resten av albumet tog inte lika omedelbart plats. Det var mest den där glasklara gitarrslingan signerad Lewis Pesacov. Leave No Trace har ingen sådan. Dessutom har Luke Top […][...]

Trots bristen på uppenbara hits känns In the Grace of Your Love någonstans ändå som återkomsten. Efter ett lite vingligt andra album har det gått fem år, och sedan debuten nästan ett decennium. The Rapture är tillbaka på DFA efter att ha tappat bort sig i storbolagskorridorerna, efter att ha lagat relationerna bandmedlemmarna emellan (även […][...]

Seven Stars är det första Christian Fennesz släpper ifrån sig helt under eget namn sedan 2008 års Black Sea. Möjligtvis är ”helt under eget namn” en aning missvisande, eftersom österrikaren ofta har lika många järn i elden som mångfaldige samarbetspartnern David Sylvian. Men hursomhelst; Seven Stars är mest Fennesz. Speciellt under fjolåret dök det upp […][...]

LA-bandet Foster the People har gjort en ganska perfekt sommarskiva. Jag vet inte hur Torches kommer att låta när almanackan visar oktober, men förmodligen ungefär som Bag Raiders, Peter & the Magician, Mitzi och Is Tropical, för att nämna några. Namn som under de senaste månaderna gjort mycken grovgöra, men knappast kommer att gå till […][...]