Ett barn av popen har jag nog alltid varit. När mina öron började leta sig till annan musik än det som sjöngs på dagis var det tidigt 90-tal, och radion spelade Webstrarna, Pontus och amerikanarna, Jakob Hellman och så en del Mauro Scocco så klart. Jag kanske romantiserar bilden av mig som Jakob Hellman-fan redan […][...]

”En introduktion till Tomas Andersson Wij” är just vad det låter som. Det känns inte så mycket som en best of-platta eller en enkel samlingsskiva, utan mer som ett sätt att låta de som missat allt få en ny chans. Kanske byggs den känslan på av att skivan inte innehåller det klassiska samlingsplattematerialet, utan blandar […][...]