Bill Morrison skapar film med hittad film. Film från arkiv eller gårdsförsäljningar eller donerat filmmaterial. För en visning i katedralen i Durham beställde producenten Forma en film skapad tillsammans med isländske kompositören Jóhann Jóhannsson om den brittiska gruvindustrin. Morrison besökte filmarkiven i området, de gamla starka gruvfackens överlevande representanter. Tillsammans skapade de en berättelse om […][...]

Kanada, sampler och tjej längst fram som skriker. Klart man måste se Crystal Castles. Men det känns konstigt. Största scenen (Green Stage/Hawaii) och massor av folk. Är inte det här smal indie? Även om de hyllats ganska stort i delar av musikbranschen känns det som jag missat något. ”Skräprave ackompanjerat av gnisslande distorsion, och en […][...]

Hur många gånger har jag sett bob hund? Minns inte. Men det är ganska många nu. Innan en festivalspelning i blåsten vid Hulingen kanske man borde tveka om man ska gå, men det gör jag inte. Aldrig. För en bob hund-spelning är alltid bra. Alltid. Det är fascinerande att är lika härligt att se dem […][...]

Instrumentalt och nedtonat. Högt. Det hörs att Red Sparows ligger på Neurosis skivbolag när de börjar spela på White Stage/Teaterladan. En av gitarristerna bad ljusteknikern om att bara få bada i mörkt rött ljus, inte tjafsa med andra färger och det är naturligtvis rätt. Videoprojektionen bakom tappas bort helt med ett litet vitt skynke som […][...]

Tyler, The Creator sitter på en liten stol på scen. Runt honom är väl valda delar av Odd Future Wolfgang. De är inte 60 på scen, som Tyler hävdat att kollektivet består av. Men väl 6. Framför scenen är det förvånansvärt mycket folk i regnet, som vargflocken konstaterar att de själva aldrig skulle stått i. […][...]

Jag lyssnade igenom So Beautiful or So What när den kom ut i april, men den passerade mest förbi. Vem behöver ett nytt album av Paul Simon 2011? Jag tydligen. Det är sommaren tror jag. Sommaren och hoppet om semestern som lockar fram ett behov av enkla melodier och toner. Jag säger enkla, för det […][...]

Jag hade hoppats att Går bredvid skulle vara en fantastisk uppvisning i styrka när Cocteau Twins stoppade Hur man lättar helt enkelt och den första versionen av Anna Själv Tredje drogs in för en stund i juni. Hur man lättar helt enkelt var en helt underbar version av deras Fittpolitik. Eller rättare sagt något ganska […][...]

Så har vi lagt juni till handlingarna. Det gick fortare än vi var riktigt beredda på. Festivalsommaren har börjat, hos oss med Primavera Sound och Where the Action Is. I övrigt minns vi juni 2011 så här: Gillian Welch The Harrow & The Harvest (album) Det är åtta år sedan senast. ÅTTA ÅR! Det är […][...]

Arcade Fire är ett berättande band. Det har de visat flera gånger, men på The Suburbs skrev de nästan i bilder. Det handlar om att växa upp och om den ombonade uppväxtens vänliga bojor, om upplevd frihet som känns fängslad i redan upptrampade stigar. Om att passa in, men inte passa in och vilja bryta […][...]

Fink är lite märklig. Svår att få grepp om, undflyende. Och samtidigt lätt att lyssna på. Nästan för lätt. Fink, eller Fin Greenall som han heter, är singer/songwriter från Brighton i England. Alla hans låtar har hans fingerplockade gitarr i grunden. Låtarna har en ganska enkel uppbyggnad. Delar från blues, folk och indie. Vid en […][...]