”Check In” är en skön skiva i skymundan. Irländska The Chalets svänger på ett sätt som ger mig känslor som påminner om de jag får när jag lyssnar på The Subways. Glad och naiv musik i skärningspunkten mellan indiepop och fåackordsrock där sångerskor och sångare turas om, växelsjunger och briljerar med snygga stämmor utan att […][...]

I mitt musikaliska universum kan The Strokes mycket väl vara det mest ointressanta bandet. Jag kommer inte på något annat band som så slakt, oengagerat och uttråkat kör sina låtar. (Skulle vara Max Rogers eller något annat dansband isåfall). Historiskt med olika resultat. Briljant på ”Is This It” och antibriljant på ”Room On Fire”. Skillnaden […][...]

När det gäller känslor överträffade Laleh allt. Hennes skiva berörde mig mer än alla andra. Jag har spelat den mer än allt annat som offentliggjordes i musikväg. Fjorton låtar pop och visa på svenska, engelska och persiska. En kärlek starkare än all dumhet och ondska. Ett av mina starkaste minnen från året som snart är […][...]

Plus: Några riktigt bra och levande poplåtar. Soligt och sobert arrangerade. Nonsenstexter ovanpå Beatles-melodier i ”Jo-Anna Says”. Flöjt, akustisk gitarr, handklapp och en fantastisk överstämma från Helena Josefsson i Bolibompamysiga ”I Have A Party In My Head (I Hope It Never Ends)”. Sockersöta duetten ”Hey Mr. DJ (Won't You Play Another Love Song)” där Helena […][...]

eMiL Jensen slår gör gemensam sak med Gonza Blatteskånska, Mikael Wiehe, Sanna Persson och Eddi Nyström i något de kallar ”en slags Nyårskabarét”. Ungefär tolv föreställningar med musik, spoken word, sketcher och annat kommer sällskapet bjuda på i Malmö från nyårsafton en bit in januari. Därefter går eMiL Jensen in i studio för att spela […][...]

OK. Tre sköna jullåtar jag rekommenderar till dig som lyssnat dig trött på alla andra. ”A Very Special Christmas” [The Thousand Dollar Playboys] Det är oerhört synd om Lars Bygdén där han sitter full och ensam på julen. Den första ensamma sedan han blev lämnad. Sentimental och låg sitter han där och när han väl […][...]

Det börjar bra. En skönt halvfetad synthslinga tonar ut och lägger grunden för ett intro som får mig att spetsa öronen. Det låter tungt, svängigt och lovande. Men, efter en minut har låten (”Kick On The Upper Class”) övergått i något som låter så mycket som Guns'N'Roses att Axl skulle behöva injicera Botox på insidan […][...]

Det tog lång tid att skriva den här recensionen. Jag glömde bort att det här var en skiva jag skulle recensera. Den boade in sig i min värld snabbt och det gick så långt att jag tänkte att den alltid funnits där. När jag spelar skivan fyller den mitt hem med låtar som flyger runt […][...]

Två minuter in i låten kommer ett stråkparti. Kort och väldigt vackert. Det mynnar ut i en halv vers där Tomas Andersson Wij sjunger till en ensam gitarr innan det ”Roads”-liknande beatet börjar igen. Knappt trettio sekunder musik som är något av det vackraste jag hört i år. Höjdpunkten – crescendot – i den här […][...]

Oasis kommer till Sverige. 26 januari spelar de på Hovet i Stockholm med Stereophonics som förband. Biljetterna släpps 2 november, meddelar EMA.[...]