Träden står nakna sedan höstlöven fallit och årets gråaste, men på många sätt också vackraste månad är snart över. Men innan vi träder in i årets sista månad, full av julstress, årsbästalistor och (förhoppningsvis) snö, delar redaktionen på dagensskiva.com med sig av novembers musikaliska höjdpunkter. Kate Bush (Kate Bush) Kate Bush. (Ola Andersson) Bill Callahan, […][...]

När jag försöker erinra mig lyckade dubbelalbum blir listan inte särskilt lång. Men bland dem jag kan komma på tänker jag kanske främst på The Clashs fulländade London Calling, som när allt kommer omkring bara var ett dubbelalbum när det släpptes på LP. Med sina dryga 60 minuter platsar alla låtarna på en CD-skiva. Andra […][...]

Sisters Of Mercy, Live på Mejeriet i Lund 19/11 2011 Det är fullproppat på Mejeriet när Andrew Eldritch kliver på scenen. Scenen som är så höljd i dimma från rökmaskinen att det knappt går att urskilja bandet och ännu mindre det – som det verkar – ganska ambitiösa scenbygget. Men han vill väl ha det […][...]

Jag möter Jonathan Johansson med skeptiska öron. ”Kristen, pretentiös syntpop” har varit min framhastade slutsats av hur han låter på En hand i himlen, föregångaren till Klagomuren. Lika skeptisk är jag jag när en vän spelar singeln Stockholm på en fest och höjder den till skyarna. ”Årets bästa låt!” utropar han. ”Det är ju bara […][...]

Braford Cox är en minst sagt produktiv artist. Sen 2008 har han släppt tre album med Deerhunter och lika många med sitt soloprojekt Atlas Sound. För mig tog det ganska lång tid innan jag riktigt greppade Deerhunters senaste album Halcyon Digest. Det lät bra i mina öron, men skivan fick snurra många varv innan jag […][...]

Den 6 oktober i år tilldelades Tomas Tranströmer nobelpriset i litteratur. Dagen innan släppte Emil Svanängens Loney Dear sitt album Hall Music med låten D Major, en tolkning av Tranströmers dikt ”C-Dur” från diktsamlingen Den halvfärdiga himlen. Så vältajmat att man nästan skulle kunna tro att Svanängen haft en mullvad i Svenska Akademien. En fin […][...]

Att få musik att verkligen explodera är en svår konst. Ännu svårare är det att uppnå en explosion som är så välavvägd att låtkonstruktionen upprätthålls, att låten förblir en enhet. Det krävs att musikern är modig nog att pressa lyssnarens tålamod till bristningsgränsen, bygga upp så länge att vi nästan hunnit tappa hoppet om att […][...]

Kort innan sommaren släppte Malmöbandet Vit Päls singeln Beach 2011 med b-sidan Beatles på semestern. Två fantastiska låtar varav den ena var en given sommarplåga och den andra en tillbakalutad ballad om att behöva ”något bull att stävja festen med”. Studio Möllan Sessions präglas av samma balansgång. Det energiskt dansanta samsas med det vackert nedtonade utan […][...]

Den här recensionen skulle kunna uppehålla sig nästan enbart vid skivans första låt, och även om jag ska komma till att kommentera skivan som helhet så småningom kommer min text till en början kretsa kring låten Art of almost som inleder Wilcos The Whole Love. Det är inte svårt att förklara varför, jag är helt […][...]

Den punkvåg som drog genom Sverige i slutet av 70-talet och början av 80-talet ebbade snabbt ut för att spridas åt flera olika håll. Om man ser till alla dess avvikelser och förlängningar är det kanske en av de perioder som mest har påverkat hur den svenska popscenen ser ut idag. Men sällan hör man […][...]