dagensskiva.com

TIDIGARE ÅRS LISTOR

Låtarna som Spotify har hamnar i den här spellistan

Robyn "Body Talk Pt. 2"

Kal Ström — Sun, 05 Sep 2010 22:00:51 +0000

Låter musik annorlunda för att de görs efter egna regler? Konstens auteurer, vare sig de är filmregissörer, författare, konstnärer eller musiker, har något som fångar oss.

Vi hör dem, ser dem och fångas av dem. Ofta älskar vi dem. Men vad är det vi hör, ser och fångas av? Det är som om genom följa dem, när de bryter sig loss och följer sin egen väg, gör vi det till vår egen sista rebellhandling. Med handen knappt knuten i fickan längre. En hyllning av någon annans steg utanför lönekuvertet som skickas hem till oss den tjugofemte varje månad av … dem.

Eller är det så enkelt att det är bättre? För det är det ju. Det hör jag ju när jag lyssnar. Eller när jag ser eller läser. Men jag är osäker på vad jag egentligen hör. Hör jag hopp när Robyn rytmiskt ber mig dansa till beatet, med rösten mer som ett instrument än som en sångare. Hör jag mitt eget hopp och lönearbetarens hopp om att vara något annat. Att gå utanför den självklara fåran.

We dance to the beat of opportunity knocking
We dance to the beat […] of another recycled rebellion

Första släppet helt på egna ben, självbetitlade Robyn, var ju svinbra. Men den tog henne inte riktigt utanför landets gränser före samarbetet med Kleerup där hon berättade att hon aldrig skulle se bakåt igen, även om det ibland gjorde ont with every heartbeat. På Body Talk Pt. 2 inleder hon med ett nytt Kleerup-samarbete i In My Eyes. It’s gonna be OK. hälsar hon.

Som helhet är Body Talk Pt. 2 mer utagerande och mörkare än vad del 1 var. Elektroniken är tyngre och beatsen smäller mer. Klas Åhlund och Robyn har hittat en form som passar, som får ut mer av henne själv.

Sirenerna viner över en sugande rytm i Criminal Intent. Robyn låter lömsk och hård. Hon tar en original thug och låter honom sitta snällt och vänta i hundkojan med ett enkelt konstaterande att han borde veta bättre. Till och med Cee-Lo Green skulle veta not to fuck with her i dessa dagar.

Hon letar med sin röst och kroppspråk över de här släppen. Ibland hittar hon fram till något som känns helt eget och alldeles suveränt. När hon inte gör det är det bara mycket bra.

—

Sen kommer jag inte undan att jag tycker det är fränt att hon även tagit kontroll över release-apparaten. Varför slarva bort uppmärksamheten för ett album bara en gång. Bättre att tweeta ut den efter hand. Små 8-teckens postningar mot framtiden.

Britta Persson "Current Affair Medium Rare"

Maria Gustafsson — Sat, 04 Sep 2010 22:00:41 +0000

Redan från debuten Top Quality Bones and a Little Terrorist har Britta Persson gjort smått dansant pop långt från den singasonga genombrottet lovade. På tredje albumet Current Affair Medium Rare levererar Persson fortfarande en stabilt melodiös pop med körer och ett tungt fundament.

Tillsammans med Per Nordmark och Mathias Oldén har Britta Persson gjort ett Current Affair Medium Rare som är så väl sammanhållet att spåren ger mer dynamik än ett låtbyte. Tio jämnstarka spår är en prestation i sig men det är snarare soundet i sig än låtarna som gör albumet. Current Affair Medium Rare låter i stort som de tidigare två albumen men är mycket mer av ett album. Som invändning är det just albumdynamiken som saknas. Det är lite av en tjock matta som rullas ut men det kan lika väl betyda att dynamiken dyker upp efter ett större antal lyssningar än jag hunnit med på ett par veckor. Problemet är att Current Affair Medium Rare är ett album som sitter direkt, som är lättlyssnat. I Perssons fall är det lättlyssnat på ett bra sätt. Det är som en best of där alla låtar är skrivna under samma tidsperiod.

Det är lite synd att låtarna försvinner på Current Affair Medium Rare. Meet a Bear, Toast to M och He Flies a Jet är självklara hittar var för sig. Some Girls Some Boys och Time Machine är pauser som gör sig lika väl en och en. För att undvika att spåren flyter ihop gör sig Current Affair Medium Rare bättre uppstyckad och utkastad i spellistor och random-lyssningar. För en och en är spåren på albumet starka. Tillsammans blir de ett besök på en bar där man redan legat med alla.

Britta Persson Meet a Bear

Dagens video: Bun B med T-Pain “Trillionaire”

Karin Lillbroända — Sat, 04 Sep 2010 10:10:39 +0000

Passande dag för Bun B att släppa videon till en av Trill OG:s bästa låtar.

Bun B "Trill OG"

Karin Lillbroända — Fri, 03 Sep 2010 22:00:25 +0000

När Bun B rimmar “procrastinating” med “let’s get this shit crack-a-lackin” i Trillionaire är man fast. Det är lite synd att T-Pain lägger refrängen på samma låt, där Bun B gör albumets fetaste verser, även om autotunandet i detta fall känns mer godkänt än på länge. Kanske till och med charmigt? Det är nästan en resa fem år tillbaka i tiden, då de första T-Pain-assisterade raplåtarna började dyka upp och man kunde digga melodierna istället för att störa sig på rösteffekten som blev olyssningsbar i samma stund som den tog över världen.

Buns speciella rapstil, den alldeles underbara, med de sega utdragningarna av punchlinens sista ord gör det svårt att misslyckas. Att ha förväntningar uppe i skyn inför nya plattor med mannen som har blivit Houstons mest respekterade emcee sedan Scarface är givetvis naturligt. För att man ska bli ytterliggare imponerad krävs det en hel del. Och Trill OG är en hel del.

2Pacs rappa vers passar väl inte helt till somriga Right Now, som Trey Songz felfritt sjunger skön R&B på. Det är visserligen något som man är van vid eftersom den största delen av Pacs diskografi består av låtar som plockats ihop långt hans död. Right Now gästas även av en lysande saknad Pimp C, och låten utgör trots det gissningsvis svåra ihopsättandet skivans bästa gruppinstats.

Ridin Slow är hur Bone Thugs-N-Harmony skulle låta om de var långsamma söderrappare. Det är skivans lugnaste låt som Slim Thug lägger en liten guldkant på med sin korta vers.

En annan av skivans fem, sex bästa låtar är Speak Easy. Bun B slänger på ännu ett flow som man blir lycklig av och som går hand i hand med det levande bombastiska beatet. Twista utgör en härlig kontrast till den långsammare söderrapen när han gör som han alltid gör. Mellan verserna talar Bluesman Ceddy St. Louis i micken och bluesstaterna gör sig ytterliggare påminda.

Till slut bör jag nämna att DJ Premier har producerat Let Em Know. Beatet i sig är i vanlig Primo-standard, men med en rappare från Houston, Texas på det känns det ännu grymmare. Något som jag har längtat efter sedan Ludacris och Premier skapade total magi på MVP, från Ludas Theater Of The Mind.

Negativt med Trill OG är dess för många gäster. Både de tråkiga (till exempel Drake) och roliga är överflödiga. Jag älskar Young Jeezy och det han gör på intensiva Just Like That är grymt bra, men det är ändå Bun B jag vill höra lägga den hooken. Gästerna gör dock ingen egentlig skada. Det är lite trist när de tar över men låtarna tappar inte i fethet.

Trill OG är en skiva som är ett ruskigt nöje att lyssna igenom. Första låten, sista låten och allt därimellan är grymt bra hiphop. Södern regerar. Det här är kanske det jämnaste album jag har hört i år. Hade topparna varit något högre hade även betyget blivit det. Helnöjd ska man ändå vara, för här har vi en skiva som man kan lyssna på nonstop i en vecka eller två eller tre utan att tröttna.

Countin’ Money (Feat. Yo Gotti & Gucci Mane)

Fops "Yeth Yeth Yeth"

Martina Nordman — Thu, 02 Sep 2010 22:00:07 +0000

Yeth Yeth Yeth är, sitt namn och mycket ostiga teoretiska bakgrund till trots, en rätt oförarglig skiva. Med avstamp i mer eller mindre lika doser kraut och halvkantig åttiotalspop gör Chadwick Donald Bidwell och Dee Kesler pop med lite skak och rost i kanterna. Efter den initiala, instinktiva (om än lätta) motviljan mot de stora och/eller påhittade orden tar Yeth Yeth Yeth form som något betydligt mer lättsmält än vad man kunnat tro.

Krautrockens repetitiva rytmer faller enkelt på plats utan att ta över hela utrymmet. Fops gör inte speciellt mycket väsen av sig, utan håller sig genomgående i midtemporegistret. Yeth Yeth Yeth rymmer inga direkta hits, utan arbetar mer sakteliga, tålmodigt tuffande framåt genom Bidwells texter om spökstäder, vildsvin och skandinaviska preppies.

Yeth Yeth Yeth ar det första av två album som Fops släpper på Monotreme Reords. Det andra, Priests in them Caves beräknas följa upp i början av 2011.

Även om Yeth Yeth Yeth uppenbarligen inte är skivan som förändrar mitt liv, så vill jag ändå ge dem en hög med beröm för att ha lyckas framställa högtravande visioner på ett högst okomplicerat och behagligt sätt

Dinka "Hotel Summerville"

Ola Andersson — Wed, 01 Sep 2010 22:00:31 +0000

De finns där, vare sig man vill eller inte. Fördomarna.

När Deadmau5 2006 rullade ut sin Faxing Berlin visste han nog inte vad det var han satte igång. Mötet mellan progressiv house och den poppigaste av meloditrance var egentligen inte ett jättesteg åt något håll, men samtidigt blev det ändå något nytt. Framförallt blev det en ljudbild som kom att forsa fram som en störtvåg över 2007 och 2008 i takt med att fler och fler filtrerade fram egna versioner av Faxing Berlin-soundet.

En av dem som lyckades bäst var Dinka, som med sitt The Temptation-album inte bara fick till ett av 2008 års mest helgjutna album, utan också ett av de bästa album hela 00-talet bjöd på (Dinka återfinns också i den uppräkning av 100 fantastiska låtar från 2008 som jag håller på med nu). Dinka lyckades dessutom få ett helt album att fungera med en egentligen omöjligt begränsad palett – ett album som dessutom var för långt för sitt eget bästa. Men på något sätt lyckades Dinka ändå ro det i land. Musik som bodde granne med Deadmau5, samtidigt som det bokstavligen talat skilde en hel ocean mellan de båda männens hemvister i Kanada respektive Tyskland.

Ja, det sista var åtminstone det jag konstaterade när jag först hörde Dinka. Sen visade det sig att hemvisten inte alls var Tyskland utan Schweiz, ett land som definitivt är ett undantag i min skivsamling. Och framförallt visade det sig att Dinka inte alls var en han utan en hon. En Tamara Hunkeler.

Fördomar.

Nu spelar det här visserligen mindre roll för den musikaliska upplevelsen. För precis som så många andra i dansmusikfacket saknar Dinka i mångt och mycket ansikte. Visserligen inte till någon Deadmau5-extrem, att hon springer omkring med förvuxna djurhuvuden över ansiktet, men det är fortfarande musikskapande utan ansikte. Musiken är det som räknas – och den låter lyssnaren själv mentalt framkalla de artistbilder som saknas på omslagen.

Så långt är alltså allt sig likt från The Temptation. Musikaliskt likaså. Och Tamara har fortfarande ett osvikligt sinne för melodier som balanserar mellan rött och blått. Den inledande kvartetten skulle rakt av kunna vara lyft från föregångsalbumet och de håller precis lika hög klass. Det är instrumentalhouse byggd kring luftiga melodier och snygga ljud som är lika smittande som envist enkelspårig. På ett bra sätt.

Men samtidigt tar Hotel Summerville några försiktiga steg åt sidorna. Den instrumentala inledningskvartetten bjuder faktiskt på en låt med sång – av Lizzie Curious – som förvandlar den studspoppeklädda Green Leaf till poptrancesaknad. Sedan finns det tyvärr också gånger när avstegen lämnar en del att önska. När Dinka hälsar på i etnotonade ERA- och Enigma-kvarter är det inte nödvändigtvis något bra. The Celtic of Scotland funkar oväntat bra med mötet mellan tin whistle, panflöjt och progressiv trance, men i Smile When You’re Hurt the Most blir slutresultatet tungfotat och smågrötigt. Den följs å andra sidan av Ghosts in a Suit och KaZantip, två av albumets trevligaste låtar, vilket räddar en hel del.

Även den här gången borde Dinkas album vara alldeles för mastigt för sitt eget bästa med sin över en och en halv timmes musik (då har jag inte räknat in den 80 minuter långa DJ-mix av albumet som också finns att köpa till). Men precis som förra gången funkar Dinka alldeles utmärkt i albumform.

Nyhetens behag var kanske inte lika stort den här gången, men Hotel Summerville tillhör absolut ett av de roligaste långformatsläppen som 2010 gett oss så här långt. Definitivt tillräckligt för att få sommaren att räcka en liten bit till.

Psychopunch "The Last Goodbye"

Tomas Lundström — Tue, 31 Aug 2010 22:00:35 +0000

Det var med ett visst mått av förvåning och en stilla skräckkänsla som jag tog emot Psychopunchs nya skiva. En hel del vatten har visserligen flutit under broarna sedan jag först stiftade bekantskap med bandet, men att det är bandets nionde platta var en smärre skräll. Kort därefter slogs jag av tanken på hur slätstruken musiken har hunnit bli på på den tiden.

För egen del fastnade jag för Västeråsarnas debut i slutet på 1990-talet tack vare en låt på en skivbolagssampler. Jag köpte skivan, men redan vid tredje given (med den hejdlöst fåniga titeln Original Scandinavian Superdudes) slutade jag helt att ta notis om bandet.

På The Last Goodbye, som titeln till trots inte är någon avskedsplatta, finns inte mycket till stök kvar. Låtarna går i mellantempo, saknar helt riff med ordentligt bett och Distant Sound of a Riot är en passande låttitel. Psychopunch har blivit gamla, eller har de kanske alltid låtit så här? Jag minns inte, och bryr mig egentligen inte.

Psychopunch har onekligen catchy låtar dock. De fungerar utmärkt som bakgrundsmusik och skulle kunna sätta sig tämligen kvickt, men tillräckligt mycket identitet för att göra ett ordentligt avtryck har de inte.

Måste jag välja någon låt framför de andra får det bli The Way She’s Kissing, vars sångmelodi och (om än ganska billiga) arrangemang ändå fastnar. Det är inte alls någon Staightjacket Hell, som var låten som en gång i tiden fick mig intresserad av bandet. Men jag antar att det är vad nio plattor gör med de flesta band.

Sad Day for Puppets "Pale Silver & Shiny Gold"

Jonas Appelqvist — Mon, 30 Aug 2010 22:00:43 +0000

Det är en hungrig kvintett som slår an tonen på andra fullängdaren Pale Silver & Shiny Gold, den svåra uppföljaren. Jag slås av att det på detta album hittats vad som saknades på Unknown Colors – det fanns tydliga intentioner men de försvann i ett slags vakuum, ett tillstånd av ingenting. Den amerikanska, ylande indierockscenen tog emot ett par passningar men de kom bara halvvägs. Det var ett halvhjärtat album.

Här låter det råare och mindre polerat vilket är bandet till gagn. Pressreleasen vill få det till att Sad Day for Puppets har turnékompisarna i A Place to Bury Strangers att tacka för detta och visst, så kan det ju absolut vara, men icke desto mindre hördes det redan innan att de var något på spåren. Detta något har de nu hittat.

Det flörtas med The Afghan Whigs i Anne Says pt. II och det är just sådana skamlösa grepp som gör att jag nu kan ta bandet lite mer till hjärtat. Man förvaltar sina influenser på ett snyggt vis och för in ett eget sound i indierocksnåret. I titelspåret är det en tillbakablick till Dinosaur Jr runt Freak Scene och Anna Eklund förtjänar ett eget omnämnande, det är en begåvad sångerska som lyckas flyta ovanpå musiken men ändå med så pass mycket eftertryck att man tvingas lyssna.

Dock, och såhär är det med många plattor i genren, skivan håller inte rakt igenom. Det blir ett lite för enahanda larm efterhand och semiballaden Beads kunde plockats bort direkt. Utan pardon.

Med det sagt tycker jag bandet ändå lyckats få tillbaka mitt intresse i och med Pale Silver & Shiny Gold. Bara det är en bedrift.

Dagens video: M.I.A. “XXXO”

Kal Ström — Mon, 30 Aug 2010 06:04:42 +0000

Den fulaste snyggvideon eller den snyggaste fulvideon på jorden. Ev3r. <3

Myspace hyllningshånet är regisserat av Hype Williams.

Fantastiska låtar 2008:100:3

Ola Andersson — Sun, 29 Aug 2010 22:01:11 +0000

The Whitest Boy Alive Golden Cage (Fred Falke Remix)
Jag gillar såväl Kings of Conveniences supermjuka akustopop och Erlend Øye på elektroniska soloävenyr. The Whitest Boy Alive har däremot inte funkat för mig. Erlend med band, utan Eirik Bøe, blir något slags konstigt mellanting mellan Kings of Convenience och Erlends grejer i eget namn. När åttiotalskonässören Fred Falke kliver in i bilden blir det däremot en helt annan historia. En betydligt bättre sådan. Den ursprungliga melodin, men omgiven av betydligt roligare musikaliska vänner som blir en perfekt och neonregnad storstadskuliss till berättelsen om ett sprucket hjärta.

So of course I miss you and miss you bad
But I also felt this way when I was still with you
Yes of course I miss you and miss you bad
But I also felt this way when I was still with you
This city’s no longer mine
There’s sadness written on every corner
Each lover was made to sign
Now I hear them calling me over and over

Sam Sparro Black & Gold
En portugisättad far som är predikant och som gjort musik till tv-serier som Star Trek och Queer Eye for the Straight Guy. Född i Australien, uppvuxen i USA och hittade lyckan som artist i London. Dessutom öppet homosexuell. Sam Sparro, eller Sam Falson, har inte en bakgrund som vem som helst. 2008 landade debutalbumet och från det plockades andrasingeln Black & Gold, producerad av Sparro själv. Remixer av namn som Sanna & Pitron, Phones och Russ Chimes – men det var Sparros egen originalproduktion som stod sig bäst. Struttig r’n'b-baktaktsflörtande elektropop som hade kunnat höra hemma på ett 00-talsalbum med Robyn - komplett med pisktrummor, hydrofontranceljud, svepande åttiotalsslingor och en väldigt snygg refräng.

Chromeo Needy Girl (Lifelike Remix)
När det begav sig under discoeran var Kanada ett av de främsta discoländerna. Egentligen kanske inte så konstigt med tanke på det korta avståndet till discons moderland, men när man pratar discohistoria blir Kanada många gånger förbipasserat utan kommentar. Som så ofta när det gäller Kanada hamnar det i skuggan av storebrorslandet i söder. Lite samma sak gäller dansmusikscenen, där Kanada snarast hamnat i kölvattnet efter de forna kolonialmakterna i Europa. Men Kanada är förstås mer än bara Deadmau5, som Dave 1 och P-Thugg. 2004 släppte duon sin kanske bästa låt, komplett med talk box och Rockit-scratchbreak. Fyra år senare flyttade låten hem till sitt själsliga hemland i och med att franske Lifelike tog sig an Needy Girl. Och resultatet blev förstås lika bra som så mycket av det Lifelike gjorde under 2008 – i det här fallet skilde det (åtminstone musikaliskt) inte en ocean mellan original och remix, men ett nytt basgrundverk gav Needy Girl en sväng till på dansgolvet.

Allure feat. Julie Thompson Somewhere Inside (Original Mix)
En av samlingarna som Somewhere Inside dök upp på var en trancesamling som kort och gott hette Dream Dance. Dream Dance. En väldigt bra beskrivning. Bakom Allure döljer sig Tijs Michiel Verwest och bakom honom gissar jag att Tiësto höll ett vakande öga från kulisserna (det fullständiga “artistnamnet” är nämligen “Tiësto presents Allure”). Och tillsammans med Julie Thompson (som bland annat kunnat höras tillsammans med just Tiësto och även hos Freemasons) skapar de, tja, drömtrance som låter sådär storslaget vemodig som poptrance gör när den är som bäst. När det sedan blir dags för Andy Duguid att remix blir resultatet om möjligt än mer bomullsdrömmande med hjälp av ett stillsamt piano. Väldigt jämnt lopp mellan de båda versionerna.

Dinka Kazantip
Dinka Wuthering Heights
Även Tamara Hunkele, med rötterna i Schweiz, lät sig som så många andra under året inspireras av Deadmau5. Men när det gäller att få ihop ett album som funkar hela vägen efter Deadmau5-receptet, ja där har Tamara lyckats bäst. The Temptation var inte bara ett av 2008 års bästa album – det var en av de bästa skivor som 00-talet hade att bjuda på. Att plocka ut enskilda låtar från albumet, eller för den delen allt hon släppte runt omkring, är förstås rätt svårt. De flesta hade förmodligen platsat här i listan. För att göra det enkelt för mig plockar jag två låtar som ligger i varsin ända av det progressiva housekänslospektrat. Kazantip, med sin avlägsna du-da-du-da-sång, sitt Popcorn-ploppande, sin wackande gitarr och sina trancecrescendon, är en alptopp där solen lyser hela vägen runt. I Wuthering Heights (inte Kate Bushs magiska klassiker) viner den sorgstråkdränkta blåsten däremot betydligt mer isande.

Countparis feat. Katherine Ellis Poza (Original Mix)
När Katherine Ellis inte gör bubblande remixer som del av Bimbo Jones-kollektivet dyker hon bland annat upp som en av rösterna på dansgolvet. Här har hon kunnat höras tillsammans med namn som Freemasons, Joey Negro, Roger Sanchez och discolegenden Cerrone. Med tanke på Ellis namn ovan borde det alltså egentligen ha varit den vokala versionen, med tillägget (You Got What I Need), men det är istället den instrumentala versionen som tog sig allra längst. Nu dyker Katherine Ellis visserligen upp på ett hörn med lite “yeah-yeah-yeah”-körande, men det är också allt som hon har att komma med här, i ett storslaget kaos drivet av en champagnestudsande basgång och filtrerade och känsloväxande stråkar. Dave Armstrong och Redroches gemensamma remix, med lite rakare basslinga och hydrofonexplosioner, kommer inte långt efter.

Chieko Kinbara Shadow
Med tanke på vilken stor roll stråkar spelar inom stora delar av housemusiken är antalet stråksolister försvinnande litet. Faktum är att det egentligen bara finns en: Chieko Kinbara. Att hon hör hemma i Japan skvallrar inte bara hennes namn om – den soulhouse hon gör kommer nuförtiden mest från just landet i öster. 2008 släppte Kinbara inte bara ett album, utan två. Ett blått och ett rött. Två stämningslägen som också genomsyrade låtmaterialet. Bland dem som dök upp och hjälpte till på den blå skivan, Velvet Nights ~ Pray for Strings, fanns namn som Ananda Project, Frankie Feliciano, Josh Milan från Blaze och Jeff Mills. Här fanns också en av housemusikens allra största: Eric Kupper. Under hans ledning förvandlades Shadow till en bakgrundsduett mellan piano och stråkar påpiskade av en hi-hat från housemusikens begynnelse. Och så förstås Chieko Kinbaras violin som ovanpå allt det här fick göra ungefär precis vad den ville. Resultatet blev snudd på en ny The Whistle Song, nästan 20 år senare.

Lyssna hos skivbolaget

Kelly Rowland Daylight (Joey Negro Club Mix)
Ingen 100-lista är förstås komplett utan att världens bäste Joey Negro dyker upp någonstans. Som här, när han ger ex-Destiny’s Child-Kelly en välbehövlig omarbetning av Daylight. Det som i sitt original är rätt tandlös och tam discoboogie förvandlas, förstås, till en sprudlande resa tvärs över dansgolvets färgspel. En version som är ovanligt digital för att vara Joey – en säsongsriktig digitalobasgång istället för den i vanliga fall betydligt mer levande Joey-basen. Mer Akabu-Joey än The Sunburst Band-Joey, alltså. Men i övrigt är det ett bubbelleende sväng som egentligen alldeles för bra för den mediokra originallåten. Och då har jag inte ens nämnt att Joey dessutom hade den goda smaken att kapa Gym Class Heroes-Traviss rap helt och hållet (till skillnad från exempelvis Maurice Joshuas i övrigt inte alls pjåkiga remix).

Royce Da 5′9″ Shake This
Den första “100 fantastiska låtar”-listan jag gjorde täckte musikåret 2005. Det var ungefär då jag, efter drygt ett decenniums rätt aktivt lyssnande, släppte kontakten med hiphopen. Hade jag gjort liknande listor för de första åren på 00-talet hade genrefördelningen säkerligen sett annorlunda ut, till hiphopens fördel. Men jag lyssnar fortfarande på hiphop, om än inte i lika stor utsträckning, och framförallt håller jag öronen öppna när mina gamla hjältar gör något nytt. Tyvärr brukar det betyda inte särskilt roliga grejer, men den största av dem alla, DJ Premier, visar att han fortfarande kan. Trots, eller kanske tack vare, att han håller fast vid samma formel som han en gång svängde ihop mellan skivbackarna när åttiotal blev nittiotal. Och den låt Premier smög ut på mixtapes tillsammans med Royce Da 5′9″ 2008 var inte bara en av årets bästa låtar, det var också en av Premiers bästa produktioner överhuvudtaget, där Royce får beatboxas i högsta divisionen med en massivt stegrande ljudvägg. En låt så bra att jag hunnit skriva två texter om den: dels själva recensionen och dels en text där jag listade DJ Premiers 30 största musikaliska stunder.

ALLA DELAR 2008

TIDIGARE ÅRS LISTOR

Spellista hos Spotify (de låtar som finns där)

Ludwig Bell "Jag har försökt förklara"

Marie Lindström — Sun, 29 Aug 2010 22:00:59 +0000

Efter att ha fäktat mig igenom centrala stan och nejtackat till otaliga broschyer och flyers utdelade av hurtiga vattenkammade ungdomar utanför sina nymålade stugor pustar jag ut med Ludwig Bells debutalbum Jag har försökt förklara. Den sparkar igång med ett av de bästa introna på senare tid. Han har en innan han ens har sagt hello. Sedan kommer den inledande raden.

Min älskling, du och jag
Vi tror på nåt
Vi kommer aldrig rösta blått

Där kanske han direkt alienerat halva den politiskt intresserade delen av befolkningen men inte ens det mest konservativa hjärtat kan väl motstå en fantastisk popsång om vad som är rätt i världen och en farfar som klev i land i Normandie för 60 år sedan. Släppet av Jag har försökt förklara koinciderar med 70-årssdagen av Churchills tal till nationen under Battle of Britain då han konstaterade att “Never was so much owed by so many to so few”. Ludwig Bell är inte Churchill men han har en fäbless för textförfattande.
Språket är rättframt, köttigt och ibland poetiskt.

Och du skriker allt du kan
“Kan du ta det som en man?”
Men jag blev ju aldrig stor
1.75 i skor

Ludwig Bell har tidigare spelat i banden Dreamboy och Pasadena. Fredrik Swan, medlem i Dreamboy och barndomsvän är producent för skivan. Låtarna rör sig mellan kärlek på blodigt allvar och storvulna känslor. På omslaget sitter Ludwig Bell som Robert Downey Juniors yngre svenska bror på Stockholms snyggaste café och det ryms även en fel huvudstadskärlek. Han lånar av Nils Ferlin och skriver en känsloförklaring i Stockholm Blues. Skivan är höstens första förälskelse.

VED "Gershwin's Pipe"

Patrik Hamberg — Sat, 28 Aug 2010 22:00:09 +0000

Det sprakar som ljudet av en avlägsen radiokanal. Ljud som inte når riktigt ända fram och dränks i ett brus. En flörtig basgång tar över taktpinnen och skeva ljud från stränginstrument hämtade från en fjärran öst. Lager på lager av lätta luftigt svepande ljud. Hela tiden med den där förföriska basen och bongotrummorna längst fram. Förtrollande hopklippt och vällagrat. Utsökt avsmakat.

Min hjärna tänker på bob hunds allra dystraste instrumentaler. Jag hör ekon av ett trippigt och dansant Manchester i slutet av 80-talet. Det är rock helt utan skrev, men med rytmer som pulserar fram och tillbaka. Mjukt meditativt sväng.

Det är de smäckra gitarrslingorna som binder samman skivan, men det är mattorna av orglar, brus och böljande vågor som ger den sin speciella atmosfär.

Albumets längsta spår Evergreens klockar in på strax över tolv minuter och har en gitarr som dansar runt rytmerna som om den kom från Nigerias 70-tal. Det är en oväntat uppspelt melodi som är ute på en repetitiv resa tillsammans med en varm bas genom ett annars dystert landskap.

Sufjan Stevens "All Delighted People EP"

Maria Gustafsson — Fri, 27 Aug 2010 22:00:43 +0000

Den 11 oktober släpps Sufjan Stevens första “vanliga” album sedan Illinois. The Age of Adz är enligt uppgift varken ett album som ingår i ett projekt att skildra alla USA:s stater eller ett album som är särskilt likt de åtta spåren på nyligen släppta EP:n All Delighted People.

All Delighted People bygger runt två olika versioner av balladen All Delighted People som bland annat är en hyllning till Paul Simons låt The Sounds of Silence. När Stevens sjunger Hello darkness my old friend… så är det den mest välmenande hyllning. Men det händer inte så mycket mer än så på skivan. Enligt Stevens tradition är det bräckligt och storslaget med välkomna infall från en orkester modell större och körer som är all over the place. Men de mastodontlika arrangemangen lyser med sin frånvaro. Det gör också melodierna. Mellan orkesterns och körernas utflykter faller Stevens ofta tillbaka till de självklara melodierna som pauser i musiken. På All Delighted People finns inte det förhållanden. Istället är det en jävla röra.

Sedan finns ju egentligen inte möjligheten att Stevens skulle göra något som inte är bra. Därför är All Delighted People ett helt ok släpp. Ett släpp som trots sina åtta låtar och sextio minuter kallas EP och därför kan misstänkas vara ett släpp som enbart ska få fart på snacket, utan att ta fokus från det kommande albumet.

Höjdpunkten på skivan kommer sist. Djohariah är sjutton minuter av Stevens när han är som bäst. Djohariah gör EP:n lyssningsvärd.

Dagens video: Den Svenska Tystnaden “Reaktor”

Jonas Appelqvist — Thu, 26 Aug 2010 22:00:34 +0000

Adrian Recordings fortsätter gräva efter, och hitta, guldkorn i den svenska musikmyllan. Den senaste kombon att släppa på Malmöbolaget heter Den Svenska Tystnaden och består av Rickard Flygel, Pontus Wickman och John Bjerkert, tre vänner som har ett förflutet i ett helt gäng, numera avsomnade, band.

Här bjuder de upp i en instrumental och närmast jazzig låt som drar åt det mer improvisatoriska planet ibland. Inte mig emot.

Ikväll spelar de på Far i Hatten i Malmö, på förfesten till klubben Tricks/Tricks/Tricks på Babel.

Håll till godo.

Reaktor (Den Svenska Tystnaden) from Markus Slivka on Vimeo.

Professor Green "Alive Till I'm Dead"

Karin Lillbroända — Thu, 26 Aug 2010 22:00:06 +0000

Lite kan man kanske jämföra Professor Green med The Streets, de är inte bara från samma land utan tillhörde tidigare samma skivbolag också. Professor Greens musik är som Streets någon slags hiphop med inslag av lite vad som helst. Där slutar dock jämförelserna. Mike Skinner är i sin musik skön och allt han gör blir nästan alltid storstilat. Professor Green saknar den klassen, fingertoppskänslan eller vad det nu är.

Alive Till I’m Dead innehåller många grova samplingar, och Green får vissa att funka. I Need You Tonight är en rak kopia av INXS Need You Tonight, men Green och gästande Ed Drewett återanvänder musiken utan att förolämpa den. Just Be Good To Green är också skön, där Lily Allen sjunger textraderna som har sitt ursprung i Beats Internationals många gånger hörda Dub Be Good To Me.

Sedan blir det lite sådär med mixandet av olika stilar. Green rappar om engelsk fotboll, emosångare sjunger med röstförvrängning och disco/rock/pop/synth-samplingar trillar in lite överallt. Självklart kan man inte gilla allting. Det jag gillar, och imponeras av, är hur bra Green faktiskt är på att rappa över dessa breda instrumentaler. Han är alltid on point med sina verser. I övrigt är det inte mycket som känns kul. Låtarna är fyllda med energi och kanske skulle jag någon gång kunna tycka att de är lite bättre än vad jag tycker nu, men bra är de inte. De är störiga och jobbiga att höra på.

En duglig avslutning har Green dock lyckats styra upp. Closing The Door är väl mest bra för att den inger ett lugn efter all hysteri, men Where Do We Go är en riktigt bra låt där Green tar det till den personliga nivån på ett skönt beat där Shereen Shabanaa lägger skivans bästa refräng.

I Need You Tonight

Just Be Good To Green (Feat. Lily Allen)

Samling "Backstreet Brit Funk – Compiled by Joey Negro"

Ola Andersson — Wed, 25 Aug 2010 22:00:32 +0000

Backstreet Brit Funk tells the story of the underground scene in the UK when punk and disco were giving way to a new blend of jazz, soul and funk, heavily influenced by the American big hitters of the day but re-worked by the UK pioneers for the British dancefloors.

Den sammanfattningen säger ungefär det mesta om Z Records brittiska skivbackssafari. Det här är en samling med den musik som reste sig när dammet efter discokolossens kollaps lagt sig där i början av åttiotalet. Discokraschens överlevare, och för den delen punkens skadeskjutna offer, stapplade fram utan att ha en självklar formel att forma sig efter längre. Resultatet blev ett årtionde av som en gång för alla sköt håll på alla vattentäta genreskott och som bubblade av kreativitet och nya musikaliska riktningar. Postpunk, New Wave, Hiphop, Electro – genrer föddes i ett sällan skådat tempo. I New York och London sökte discon och punken varandras tröst, ett äktenskap som bland annat finns dokumenterat genom samlingsserien Disco Not Disco.

När nu Z Records ger ut Backstreet Brit Funk är det inte första gången som bolaget tittar i backspegeln. I diskografilistan finns samlingar som The Soul of Disco och Destination: Boogie. Vad alla de här uppräknade samlingarna, plus serier som Disco Spectrum, har gemensamt är att mannen bakom dem alla heter Joey Negro. Och Z Records är hans egenägda lekstuga.

När det handlar om arkeologiska gärningar i discons till synes bottenlösa källa finns det få, om ens någon, som kan mäta sig med Joey Negro. Det är inte bara det att han har en osviklig smakkompass, han lyckas dessutom varje gång rota fram rariteter som knappt ens de riktiga discoskallarna hört talas om. En ny Joey Negro-samling kan få självutsedda discoexperter att kasta sig ut på eBay eller vända upp och ner på alla backar hos den lokale skivhandlaren med samma desperata blick som kan ses hos bokhandelsbesökare minuterna efter det att nobelpristagaren i litteratur har tillkännagetts.

Och den här gången är det Joeys hemland som hamnar i strålkastarljuset. Och som alltid finns här gott om nya bekantskaper för mig.

Visst finns det bekanta namn. Freeez, 52nd Street, MBT och The Cool Notes. Samlingens två mesta höjdpunkter var också tidigare favoriter: China Burtons You Don’t Care (About Our Love) (i en version lite omklippt av Joey) och framförallt Hudson Peoples Trip to Your Mind. Men så finns det alltså en väldig massa annat. A collection of the UK’s finest underground soul, jazz, funk and disco, där användandet av ”underground” är mer än ett ord som lät bra i titeln.

Samtidigt sätter undertiteln också fingret på det lilla problem jag har med Joeys senaste samling. Det här är inte en ren discosamling, det är en samling som utforskar just det som föddes ur och influerades av discon – men också av den tidigare musikhistorien. Det är därför inte särskilt förvånande att Incognito återfinns som ett av namnen. För på Backstreet Brit Funk hörs tydliga spår av det som några år senare, när åttiotalet precis hunnit bli nittiotal, skulle få epitetet Acid Jazz och för en tid vara ungefär det hippaste som fanns, med skivbolaget Talkin’ Loud och namn som Jamiroquai, Brand New Heavies, Galliano, Young Disciples och just Incognito. Jazzgitarrer, orglar, blåssektioner och basgroovande.

I sina bästa stunder kunde acid jazz vara enastående groovefester. I sina mindre roliga stunder blev det groovefester som gick lite överstyr och där groovet fick ta över stereon på bekostnad av melodier och refränger. Är man melodiejunkie som jag betyder det förstås att saker och ting fick slagsida av ett slag som inte riktigt funkade för mig.

Precis samma sak återfinns på Backstreet Brit Funk. När tyngdpunkten ligger i de jazzigare eller funkigare regionerna, inte sällan instrumentalgroovande regioner, så konstaterar jag att det är snyggt och inte sällan just groovigt. Men att det däremot är något som fattas. Till och med rätt briljanta Trip to Your Mind lider av sin tiominutersversion.

Inte helt oväntat är det vi dansar in närmare discons hjärta som jag fångas. Bland mina potentiella framtida namndropparkandidater finns Savannas huvudgungande handklappsboogie Never Let You Go med sitt scatsolo, Style X:s blåsdrivna No Secret Affair och E.S.G.-minnande Feel the Real med Adrenalin. Och så de tidigare bekantingarna: MBT:s You Know Too Much, mitt emellan Dancing in Outer Space och Expansions, 52nd Streets Express och The Cool Notes I Wanna Dance (ja, mycket för att gitarrmelodin är plockad rakt av från B.B. & Q. Bands On the Beat). Då är samlingen Joey Negro-bra. Problemet är att den inte är Joey Negro-bra hela tiden.

Nu låter det kanske som att Joey nästan ger oss en enda lång dikeskörning. Så är förstås inte fallet. Om man bortser från det rent skivhistoriska värdet, det vilar lite Northern Soul över samlingens småobskyra sammanslutning, så är det fortfarande väldigt snygg jazzfunkdisco större delen av tiden. Går man dessutom igång på groove mer än låtar och melodier sitter förmodligen Backstreet Brit Funk som en smäck – särskilt när allt avslutas med en funkflöjt på årets första grönbete.

För egen del har Joey Negro skämt bort mig lite för mycket med samlingar av löjligt hög klass att jag ska gå igång riktigt lika mycket som jag skulle vilja. Den här gången.

Dagens video: Säkert! “Fredrik”

Patrik Hamberg — Wed, 25 Aug 2010 19:55:30 +0000

Första videon och singeln från andra albumet med Säkert!. Facit släpps 15 september av Razzia Records.

Wildbirds & Peacedrums "Rivers"

Patrik Hamberg — Wed, 25 Aug 2010 15:52:47 +0000

På Rivers, Wildbirds & Peacedrums tredje album, samlas låtar som tidigare givits ut på två vinyler.

Den första heter Retina och innehåller fem låtar inspelade tillsammans med samma kör, Schola Cantorum Reykjavik Chamber Choir, som Björk använde på magiska Medùlla. Gissa om mina förväntningar sköt i höjden när jag först fick veta det.

Andra delen gavs ursprungligen ut som Iris och är fem låtar inspelade i den form vi är vana att höra Wildbirds & Peacedrums. Som slagverk och sång alltså.

Alltihop är inspelat under fem dagar i januari 2010 på Island med Ben Frost och Paul Evans bakom spakarna. Hildur Gudnadottir från Múm har hjälpt till med körarrangemangen.

Det var den torra redovisande delen.

Min kärlek till den här duon känner inga gränser. Jag tycker att Wildbirds & Peacedrums är alltigenom fantastiska.

På låtarna från Retina är stämningen mer högborgerligt kyrklig än jag är van. De mäktiga, men i fösta hand utsmyckade, körarrangemangen svävar som slöjor runt Mariam Wallentins djupt bluesiga röst och lockar fram en helt ny sida av duon. Det är ödesmättat, vackert och andäktigt. Här är det Wallentins röst som står i centrum, allt annat finns där för att bära upp den.

Inte heller låtarna på Iris är riktigt lika köttigt primala som de på The Snake. Andreas Werliins rytmer tar ändå betydligt större plats här och det är svårt att göra annat än att ryckas med. Trummorna är fläskigare och mer utmanande. Tempot generellt relativt lågt.

Allt är alldeles, alldeles underbart.

Dagens video: Björk “The Comet Song”

Kal Ström — Tue, 24 Aug 2010 21:56:31 +0000

Kometen kommer hade premiär på finska biografer i somras, det är en film omklippt från stop motion-tvserien från sent 1970-tal.

Björk och Jónsi har skrivit en ny titellåt till filmen som fått namnet The Comet Song. Nu ges den ut som singel till förmån för offren i översvämningskatastrofen i Pakistan. Singeln släpps i digitala butiker idag.

Leaders Off "Giant Guitar"

Jonas Appelqvist — Mon, 23 Aug 2010 22:00:25 +0000

Det var här ni läste det först, kom ihåg det. Giant Guitar, Vänersborgsbandet Leaders Offs förstlingverk släpps inte förrän 8 september. Jag tänkte ta mitt ansvar och uppmärksamma om både bandet och skivan nu. Det är min skyldighet.

Förankrad i en amerikansk indierocktradition tar Leaders Off sin musik till egna höjder där bara de själva lägger ribban. I Hüsker Dü- och Dinosaur Jr-dimman urskiljs högklassiga låtstrukturer inte helt olika de som Division of Laura Lee hänger sig åt.

Pressreleasen talar om en förkärlek till oväsen och jag förstår tänket, men det är en nästan kliniskt ren produktion man möts av. Ett avskalat och naket larm. Producenttrion Per Stålberg (Division of Laura Lee), Olle Björk och Peder bader (båda från The Change) har hittat exakt rätt balans mellan statiskt rens och analog värme. En approach som känns befogad då låtarna förtjänar den uppmärksamhet de pockar på.

Southern Girl har en smittande hook som ger mersmak, öppningsspåret Mari låter som en bortglömd kusin till KVLRs låtskatt och titelspåret anammar en powerpop uppblandad med en punkig attityd. Och jag faller pladask.

Det är inte alldeles långt ifrån en fullpoängare det här. I Love You och möjligtvis avslutande I Wanna Be There When You Open Up Your Eyes ligger till last för att ett sådant betyg ska utdelas. Men jösses, det är inte alls oävet att ge ut en sådan här debut! Jag gillar’t.

Fantastiska låtar 2008:100:2

Ola Andersson — Sun, 22 Aug 2010 22:11:04 +0000

Metronomy Heartbreaker (Faze Action Remix)
I sitt original är Heartbreaker lite halvtråkig stelopererad åttiotalspop med powerpopgitarrer och handklapp. Och framförallt rätt irriterande sång. Sången blir förstås det första som ryker när Simon och Robin, båda med efternamnet Lee, är klara. Åtminstone nästan, några ekon återstår. På resan fram till färdig remix hinkas stelheten ut genom rutan och förses istället med de afrolevande trummor och bas som blivit något av ett Faze Action-varumärke. Krydda med analogljud och soluppgångsexplosioner och Heartbreaker har förvandlats till en enda lång strandfest. Till och med så pass att Kris Menace remix får nöja sig med en andra plats.

Lyssna hos Official FM

Beroshima Horizon (Funk D’Void’s Hope Mix)
Att Frank Müller släppte remixtolvan av Horizon på Soma kunde knappt vara mer passande. Åtminstone om man ser till Funk D’Voids remix. Med sin luftiga och lågmälda kostym, accessoarförsedd med en väldigt snygg tidig-nittiotals-house-hi-hat, blir Horizon precis det som jag en gång föll för hos Soma och kanske framförallt bolagets grundare, tillika duon Slam. Precis lika passande är titeln på låten – för det är precis så det låter. Som horisonten precis innan morgonen bryter igenom, som ett avskiljande streck mellan de mjuka och gungande melodierna, som målar silhuetter mot den ljusnande himlen, och den mörka basgången, med ekon från Mr. Fingers Can You Feel It, därunder. Och så en imiterad ATB-gitarrslinga mitt i alltihop.

Pryda Pjanoo
Pjanoo var en av 2008 års allra största låtar, men samtidigt en på flera sätt osannolik hit. Långt ifrån klassiska danshits var Pjanoo inte bara instrumental, utan också en rätt monoton historia, byggd kring en enkel pianomelodi (en parallell till en annan stor instrumentalhousehit: Robert Miles Children). Kring pianostommen läggs delar till och plockas bort, i gränslandet mellan progressiv house och poptrance – med en riktigt snygg basgång. Hela tiden tillräckligt mycket för att det aldrig ska kännas transportsträcka. Men det är också musikaliskt ganska långt från Prydas andra stora hit: filterklassikern Call On Me. För bakom Pryda döljer sig förstås ingen annan än Eric Prydz, vilket inte riktigt hörs, men som de flesta av genrekollegorna har Prydz flera alter egon beroende på musikstil. Och Prydas stil fungerade uppenbarligen alldeles utmärkt även på hitlistorna. Jag vet inte om Fred Falke kände att det inte fanns så mycket att förbättra med den där pianoslingan eller om han bara var trött på den, men i hans version är det andra ackord som gäller. Plus en förvrängd Daft Punk-gitarr. Bland de bästa Pjanoo-remixerna finns också High Contrasts version som smattrar på i sedvanligt High Contrast-drum’n'bass-tempo.

Norman Doray Krystal (Original Mix)
Jérémy Lecarour följer upp 2007 års Jetlag med mer av samma instrumentala storgestslag (för det var instrumentalversionen av Jetlag som hamnade i min 100-lista för 2007). Och egentligen är Doray hemma i samma stund som jag trycker på play, eftersom den första sekunden av någon anledning alltid får mig att tänka på Real Lifes världsbästa synttrummefest Openhearted. Men det tar inte slut i och med det. Med sin studsande bakgrundsmelodi som omfamnar hela åttiotalet, från de första stapplande postrymddiscostegen fram till Lil’ Louiss French Kiss är Krystal en långsamt växande housejätte med ena benet i den progressiva housen och det andra i Fred Falkes 00-återlansering av åttiotalet. Storslaget, svulstigt och svävande vackert.

Lyssna hos DJ Tunes

Studio Apartment feat. Marc Evans Serenity
Serenity var en liten överraskning för mig. Med tanke på att japanska Studio Apartment, mästare på själfull discohouse, stod för musiken och Marc Evans för sången hade jag förväntat mig en discogolvsglänsande gospelbomb. Framförallt med den titeln. Istället blev det, visserligen trendriktig, avskalad och rätt kall digitalohouse, rätt nära Dennis Ferrers fantastiska kyrkokör Church Lady. Och precis som i Church Lady växer Serenity. Där Marc Evans predikan till en början bara har sällskap av en studsande basgång och ett pekfingerdomderande hi-hat-beat reser sig så sakta en techhousemaskinell melodi och så till slut en lilafärgad kör. Och när refrängen så slutligen briserar, ja, då dansas det en trappa upp.

Liquid Nation feat. Andrea Britton Breathe Life (Fish & Chips Club Mix)
Som så många av sina kollegor gillar Bassmonkeys att gå på maskerad. En av kostymerna som då hänger i garderoben är märkt med “Liquid Nation”. När de ville hitta någon att ge liv åt Breathe Life behövde de inte titta längre än dansmusikveteranen Andrea Britton, som bland annat var rösten i en av 2006 års allra bästa låtar. Men det var när Fish & Chips (Nicola Fasano och Steve Forest kom in i bilden. Den klubbdigitala utstyrseln åkte av och ersattes av en blåslevande och paljettströsslad sjuttiotalsdiscooutfit. Händerna i luften? Händerna i luften.

The Sunburst Band Rough Times
Om Akabu är Joey Negros mest maskinella alter ego så hittar vi The Sunburst Band i den rakt motsatta ändan av skalan. Det är här Joey verkligen får leva ut sina discofantasier med sällskap av musiker snarare än datorer. Med gruppmedlemmarnas hjälp skapar Joey sedan The Sunburst Bands åttiotalsdiscoboogie. 2008 kom gruppens tredje album och bäst i den samlingen var Rough Times. Sju minuter discobasgång, funkjazzgitarr, snyggt blås, stor sång och ett väldigt, väldigt stort hjärta. Och när så saker och ting call-and-response-skruvas till ytterligare strax efter fem minuter så blir målgången en enda stor och fullständigt fantastisk händerna-luften-discofest.

Kid Massive feat. Robert Owens Another Day (Hott 22 Remix)
Kid Massive och Hott 22 har båda dykt upp i mina tidigare 100-listor. När de båda gör gemensam sak med varandra och framförallt med världens bäste Robert Owens, ja, då vet jag ju redan långt innan jag hört en ton att det här är ungefär så bra det går att bli. När jag hör originalversionen blir jag först lite orolig, okej men inte mer, men sen kliver Chris Malinchak och Greg Bahary upp i DJ-båset och räddar situationen. I deras värld förvandlas Another Day till housepianodrive discohouse när den glittrar som allra vackrast. Då blir Robert Owens betraktelse över världens tillstånd en alldeles självklar fortsättning på Ce Ce Rogerss övermagiska klassiker Someday.

Eugene Wilde Fallin’ (Bassmonkeys Club Mix)
När jag först såg “Eugene Wilde” trodde jag att Bassmonkeys uppdaterat en av låtarna från Wildes discoinfluerande 1984-album. Men det visade sig istället handla om en annan Eugene Wilde, som med Catch Me I’m Fallin’ spelat in någon slags soulballad av den där typen som är både lågmäld och svulstig. Funkar lite sådär, även om den är snygg. Men när sedan Bassmonkeys kastar ut det mesta av originalet (tillsammans med merparten av titeln) blir det desto roligare. Tempot vrids upp, fyrfyran pumpar, discogitarren plockar toner och stråkarna flyger fram över dansgolvet. Så som låten borde ha låtit från början, alltså.

Audio Affinity feat. Gemma Roe My Love (JedSet Heats the Soul Instrumental)
Bakom Audio Affinity döljer sig britten Martyn Stonehouse som 2008 gjorde gemensam sak med Gemma Roe i My Love, en av årets riktigt stora låtar. Fast nu är det en sanning med modifikation. För när parisaren JedSet (Eddy Joncoux) stranddansade fram sina remixversioner är det faktiskt den instrumentala varianten som jag föll för mest. Gemma röst funkar på något sätt inte riktigt här, så “feat.” skulle jag egentligen kunna stryka. Men alldeles oavsett Gemmas vara eller inte vara är My Love i JedSets version basgångsvarm disco när den är som 00-talssnyggast, med bloppande melodi, snygga fills och en hi-hat som inte skäms för sig där i det neonströdda sommarmörkret.

Lyssna hos Traxsource

ALLA DELAR 2008

TIDIGARE ÅRS LISTOR

Låtarna som Spotify har hamnar i den här spellistan

Peter Broderick "How They Are"

David Drazdil — Sun, 22 Aug 2010 22:00:41 +0000

Stora gester och ett bombastiskt anslag har aldrig varit kompositören och multiinstrumentalisten Peter Brodericks melodi. Med undantag för folkinspirerade Home har överhuvudtaget just melodier om inte helt fått stå tillbaka så åtminstone gått hand i hand med mer diffusa stämningsskapande ljudkulisser. Nu tar han ett steg tillbaka och närmar sig återigen sina tidigare neoklassiska släpp.

Fast ändå inte fullt ut. How They Are behåller samtidigt en hel del av Homes popanslag och med endast sin röst, varma pianoharmonier och en enstaka gitarr skapar Broderick med de minsta av medel något betydligt större. Inspelad under en ynka dag under en konvalescens är How They Are en samling sånger som i sitt ytterst lågmälda pockande på uppmärksamhet ändå oftast lyckas ta sig rakt in i hjärtat.

Ibland som i avslutande Hello To Nils lite intetsägande och inte sällan med rätt abstrakta texter och titlar som Human Eyeballs On Toast men som helhet så inbjudande och nedtonat att man bara sluter ögonen och sakta låter sig flyta iväg. Inte minst i de instrumentala spåren med det dramatiskt vemodiga pianostycket Pulling The Rain som mest lysande exempel.

How They Are är i sin avskalade intimitet precis raka motsatsen till påträngande men när Broderick låter tystnaden tala kan man inte annat än lyssna.

Valla "Valla"

Marie Lindström — Sat, 21 Aug 2010 22:00:21 +0000

Att lyssna på Valla är lite som att sitta på en karg klippa en sommarkväll och höra musik långt borta i fjärran genom ett sus av vind och insektsorkestrar. Naturtemat är uppenbart från första sekund, redan innan du lyssnar till och med eftersom alla sångtitlar har namn som Över floden och Stenar viska. Hela skivan har en lyster över sig, som om den svepts in i en dämpande dimslöja. Sången är så svävande och mjuk att man knappt kan urskilja ljuden.

Bilder av progg dyker ganska snart upp, det finns likheter med brittisk folkmusik som Fairport Convention och Vashti Bunyan här men det finns även mycket mer. Valla inspireras av västkusten och använder sig av slidegitarr, dova trummor, mellotron och flöjter. När jag skriver det här inser jag att det kanske inte låter lockande men tro mig, det är det.

Valla är den totala motsatsen till en stressig centralstation, den skulle kunna användas som intensivterapi för utstressade IT-konsulter. Valla fungerar som en drömsk enhet men vissa spår sticker ut; som Sväva min vän och är trollbindande.

The J.B.'s "Food For Thought"

Patrik Hamberg — Fri, 20 Aug 2010 22:00:31 +0000

Det har inte hunnit gå mycket mer än två veckor sedan en av funkhistoriens viktigaste rytmmästare gick bort i sviterna av cancer. Phelps “Catfish” Collins är för de flesta mest känd som Bootsys brorsa. Vore det inte för att Bootsy är en av funkens starkast lysande stjärnor hade kanske Catfish fått mer uppmärksamhet.

Hans stadiga rytmiska gitarrspel kommer leva länge än. Hans gitarr hörs klart och tydligt på flera klassiska mästerverk. Det var som gitarrist i James Brown kompband The J.B.’s han för första gången klev ut på de stora scenerna. Det är han som spelar det distinkta och odödliga riffet i Get Up (I Feel Like Being A) Sex Machine.

Det var när Maceo Parker tog med sig större delen av Browns kompband och startade Maceo & All The King’s Men som bröderna Collins tog plats bakom soulens gudfader i ett band lett av trombonisten Fred Wesley. Deras tid i bandet blev relativt kort, ett par år bara. Men de lämnade outplånliga avtryck i Browns katalog.

Som The J.B.’s hann de dessutom släppa albumet Food For Thought som är till bredden fyllt av mer eller mindre instrumentala perfekt slipade funkdiamanter. Till och med den som bara har ett flyktigt funkintresse har förmodligen lyckats höra låtar som Pass The Peas, Gimme Some More och The Grunt (som senare legat till grund för tre (3!) låtar på Public Enemys monumentala It Takes a Nation of Millions to Hold Us Back och oräkneliga andra hiphoplåtar).

Hårda och kompakta groovemonster som sparkar rakt mot höften. Det finns gott om sådana här.

Jag är väldigt svag för de låtar där bandet visar upp en annan sida och kliver utanför Browns hård mall. När funkflöjten plockas fram i mjuka Blessed Blackness och tar bandet i riktning mot jazzig bossanova smälter jag som choklad i barnhänder.

Storbandsjazziga Wine Spot visar i all sin svängighet upp Fred Wesleys kärlek till jazzen och skulle funka utmärkt som ledmotiv till en stökig polisserie som utspelar sig på gatorna i New York någon gång under det år skivan spelades in.

I Theme from King Heroine kommer funkflöjten tillbaka, den här gången kompletterad av en flummig orgel, utsökt bas och nattblå trumpet. En utsökt ljudillustration till en sen tur med sirenerna på i ett strilande regn.

Dagens video: John Legend & The Roots med Common & Melanie Fiona “Wake Up Everybody”

Patrik Hamberg — Fri, 20 Aug 2010 13:46:56 +0000

21 september släpps Wake Up! ett album där John Legend backas av The Roots på samtliga låtar. Första smakprovet är en cover på Harold Melvin & The Bluenotes klassiker Wake Up Everybody. Det här är den enda låten på hela albumet som har gästartister.

Jag kan så klart inte låta bli att älska den fina öppningsscenen med Black Thought i radiostudion. En fin passning bakåt i filmhistorien till Spike Lees klassiker Do The Right Thing.

Robin Pecknold presenterar nya låtar

Maria Gustafsson — Fri, 20 Aug 2010 08:35:35 +0000

Robin Pecknold, frontman i Fleet Foxes, har under sommaren öppnat för Joanna Newsom. Bloggen We All Want Someone to Shout For har lagt upp några av de nya spår som han har spelat. (Det tredje spåret är en cover.) Kanske hamnar de på Fleet Foxes nästa album, kanske inte. Det ryktas att uppföljaren släpps i början av nästa år.

Här finns en kort turnéfilm med Pecknold i huvudrollen.

Arcade Fire "The Suburbs"

Martina Nordman — Thu, 19 Aug 2010 22:00:23 +0000

Arcade Fire blickar för första gången framåt.

För ett band som alltid burit världens sorger på sina axlar är det mycket begärt.

Vid en första anblick kan The Suburbs tyckas onaturligt glättig, men ingen bör låta sig luras. Scenariot har bara förflyttats och skiftat skepnad. Man har gjort sig av med det tyngsta symfoniska, det apokalyptiska, men det betyder inte att moll helt övergått i dur. Där Arcade Fire förut ibland nästan hotat att mangla över känslornas uttryck genom deras egna kraft, har de här tagit ett steg åt sidan, förändrat mallen och dynamiken.

The Suburbs handlar, med staden och förorten som metafor, om längtan, både efter den tid som flytt, och den som komma skall. Win Butler tycks ofta befinna sig i ett tillstånd av limbo, där han både melankoliskt ser bakåt och väntar på att livet och framtiden (inte nödvändigtvis ljus) ska anlända. I det inledande titelspåret talar han om hur

I want a daughter while I’m still young, I wanna hold her hand and show her some beauty before all this damage is done.

Frasen avslutas på klassiskt Win Butler-vis betydligt svartare än vad som väntats: ”But if it’s too much to ask, then send me a son”.

Undergången är ständigt närvarande, även om ljuset tidvis tar sig igenom molnen. Den omtumlande melankoliska Ready to Start är en sådan glimt, där vi kan börja om, se världen på ett nytt sätt, vakna upp, skakas om. Hellre ha fel än att fortsätta att leva i skuggan. En låt som sveper in dig i sitt välbekanta tomrum. Om kastandet av masken innebär ensamheten, så må så vara. Teatraliskt, uppenbarligen, men högst mänskligt.

Här finns också sökandet, efter en plats som försvunnit, eller kanske aldrig ens existerat. Staden fungerar som symbol för förändringen, för tiden som försvinner, rinner ur våra händer. Istället för att som vi trodde ha kommit fram, väntar vi. På vad vet vi inte. De bakom oss, de som levde före oss, förstår inte varför. Vi var de utvalda, men blev de förlorade (Modern Man). Tiden rinner ut, och vi fortsätter att vänta.

Arcade Fire har uppenbarligen gjort en transition, eller så befinner de sig fortarande i den. Men samtidigt talar Win och Regine Chassagne om att på något sätt ha brutit sig loss. Tillståndet mellan två mer klart definierade faser. Det bedrägliga i uppenbarelsen, imagen, i brist på bättre ord. Och återigen, känslan av förlorad tid, samtidigt som det som skett och sker varit oundvikligt. Till sist, en känsla av jag, av enhetlighet, trots att det kan betyda att jag gör saker jag sagt att jag aldrig skulle göra. Samtidigt verkar de ha kastat av sig idén om det unika i jaget; City With No Children In It talar om hur alla isolerar sig i sitt egna fängelse (bilden av den egna identiteten), alla tror att de inte är som de andra, alla blir blinda.

Arcade Fire kommer alltid att vara dramatiska, men samtidigt lyckas de ackompanjera sina existensiella dilemman med en slags lågmäldhet som legitimerar dem. Istället för att bli högtravande är de just mänskliga. The Suburbs är nästa kapitel i deras bok, och ett svindlande bra sådant.

Fantastiska låtar 2008:100:1

Ola Andersson — Wed, 18 Aug 2010 22:01:22 +0000

Lady Gaga feat. Colby Odonis Just Dance
Lady Gaga var ännu en av de där artisterna som det tog ett tag för mig att ägna någon slags uppmärksamhet. Jag vet inte ens vad det var som till slut fick mig att ge The Fame en chans, om det var att jag till sist hörde någon av singlarna eller om det var att jag helt enkelt tröttnade på att höra talas om en massa Gaga utan att ha koll på vad det handlade om. När jag väl tog mig tid visade det sig att det var värt mödan. Milt sagt. The Fame visade sig vara fullpackad med stora låtar – och störst av dem alla var den fullständigt knäckande albumöppnaren skriven och producerad av svenskfärgade RedOne. Fyra minuter som egentligen är alldeles för baktunga för sitt eget bästa (det märks att RedOne har förflutet som rockmusikskapare – vill man vara krass skulle man kunna konstatera att Just Dance är bredbend rock av jeansgrenförstörartyp), men som blir fullständigt omöjliga att värja sig emot genom en mördarrefräng, en adidaskaxig basgång och årets mest skrikskitiga keyboardslinga.

Warren Clarke presents Jonni Black vs. Shena Bitch Is Back (Main Vocal Mix)
Warren Clarke i all ära, men jag hade väntat mig en helt annat musikaliskt vägval med den titeln. En arg Peaches, kanske. Istället är Bitch Is Back sprudlande discohouse med mjuka keyboardstudsmattor, fejkat blås, varmpumpande bas, ett stänk av Music Sounds Better With You och stor sång av Shena. Inte så lite Freemasons på sitt bästa humör, därför är det ingen större överraskning att Shena jobbat just med dem.

Daishi Dance feat. Lori Fine The Rose
2008 hade det nästan gått 30 år sedan Bette Midler gjorde The Rose smått odödlig. När Daishi Dance, en av de verkliga kungarna av soulhouse av mest solskensöverdoserad typ, gör en egen version blir det förstås precis en solskensöverdoserad soulhouse-cover. Och vilken cover. Daishis självklara housepiano popcornbubblar som aldrig förr över ett hi-hatpiskat klubbbeat. Men så finns där den där violinen, blåare än någonsin, som en obekväm påminnelse om kärlek är allt annat än en enda lång raksträcka utan hål i asfalten. Krocken mellan de båda känslorna gör förstås att The Rose når långt över molnen utan någon som helst tanke på att landa.

NUN Nemo (Club Edit)
2008 hade det gått 18 år sedan svenska Dive släppte sin makalösa Captain Nemo. Då var det dags för polska duon NUN (Magdalena Kaspryszyn och Olaf Karbowiak att besjunga Nemo igen – den här gången i en musikalisk kostym bestående av lika delar filtrerad klubbhouse och svepande poptrance. Det här handlar egentligen om dansmusik när den är gjord enligt de flesta standardmallar som finns, men det finns något som jag inte riktigt kan sätta fingret på som gör att den trots allt lyfter sig över de flesta andra stallkamrater. Framförallt är det sex och en halv minut koncentrerad solcharm med årets bredaste kanske bredaste leende.

Sébastien Tellier Kilometer
Även om det såhär i efterhand egentligen var långtifrån det konstigaste som skulle kunna hända så var det nog mer än ett ögonbryn som förvånande höjdes när det blev klart att Sébastien Tellier skulle representera Frankrike i Eurovisionsschlagerfestivalen 2008. Både låt och video gjorde att till och med de mest tränade ironikännarna hade svårt att få kläm på huruvida det handlade om ett gigantiskt ironiexamensarbete eller inte. Klart är oavsett att Divine, och Telliers kläder, inte alls stack ut särskilt mycket – om vi hade vridit tillbaka klockan sådär en 25 år.

Kilometer är inte en alls lika stor kitschorgie (även om videon på sätt och vis är en orgie), men det är däremot åttiotal så det sjunger om det, med ljudeffekter och analogljud och en musikalisk kostym som hämtad från Phil Collins In the Air Tonight. Eller för den delen Make Love, det stora ljuset i det mörker som var Daft Punks tredje album Human After All. Och med tanke på att producenten heter Guy-Manuel de Homem-Christo, ena halvan av just Daft Punk, så är det kanske inte alls särskilt konstigt. Även om det är väldigt snyggt att Aeroplane ger Cerrones Supernature en blinkning är originalversionen faktiskt snäppet vassare.

Tennishero Midnight Love
Musik handlar många gånger inte bara om musik. Det handlar minst lika mycket om saker som egentligen inte borde spela någon roll för hur det låter – och som heller inte gör det. Men när Jens Andersson och Alexander Berg först väljer charmiga “Tennishero” som artistnamn och sedan ger sina tre 2008-minuter titeln Midnight Love, som inte bara är en väldigt konsumentupplysande titel utan dessutom en titel bestående av två väldigt vackra ord, ja, då är frågan om det trots allt inte låter lite, lite bättre bara därför. Midnight Love är oavsett vilket blåtimmespop målad i analoga housefärger som borde ha räckt mycket, mycket längre.

Emil Lassaria Balada
Vad får man om man tar den rumänske kompositören Ciprian Porumbescus stråkverk Balada och lägger till ett housebeat och en studsande sequencerbas, temat från Knight Rider och sist men inte minst klipper stråkarna på samma sätt som Mirwaïs gjort åt Madonna? Jag skulle tro att Emil Lassarias tolkning av Balada ligger rätt nära summan i en sådan ekvation.

Leona Lewis Bleeding Love (Moto Blanco Vocal Club Mix)
Bleeding Love är, de diskantbrutna trumljuden till trots, en rätt intetsägande historia. Något slags lite för baktungt försök till en stor r’n'b-ballad. Men det är i originalversionen det. För vad gör väl ett dikeskört original när världens bästa Moto Blanco kör bärgningsbilen. Och här gör de precis som vanligt. Kort sagt en enda stor multikolorerad discokula till bredden fylld med housepianon, discogitarrer, dansgolvsglädje, bordvältande basgång och en massa konfetti. Kort sagt precis den inramning som Leonas röst förtjänar.

Thomas Toccafondi feat. Robina Keep the Faith (Original Mix)
Det är inte sällan de enklaste greppen som, i all sin bedrägliga enkelhet, når längst. Eller åtminstone konsten att få det svåra att verka så enkelt att vem som helst hade kunnat göra det. Ta bara de få pianoackord som ligger och rullar genom hela Keep the Faith. Från de att de smyger sig in precis i början sätter de tonen och stämningen och blir ett mjukt skyddsnät som Robinas viskförföriska och livsbejakande sång kan förlita sig på. Lägg till knappt märkbara keyboardfills, en känslofylld basgång och en saxofon som knappt vågar sig i närheten av mikrofonen så har du sex och en halv minut gospelhouse som lämnat de stora gesterna hemma.

London Elektricity feat. Elsa Hedberg Just One Second
Tony Colman (i början tillsammans med Chris Goss) har snudd på helt själv karvat ut ritningen för hur den riktigt själfulla drum’n'bass-musiken ska låta. Både genom London Elektricity och etiketten Hospital Records har han skämt bort oss med frampiskad och överklockad soulmusik som inte fungerat bara som singlar utan även i albumformatet. 2008 års Syncopated City kunde inte riktigt mäta sig med föregångarna och topparna var heller inte i nivå med det bästa på exempelvis föregångaren Power Ballads. Men med den fallhöjd som London Elektricity har räcker det ändå till några av de bästa drum’n'bass-låtarna som året gav oss. Till Just One Second importerade han dessutom lite svensk hjälp i form av Elsa Hedbergs sång.

ALLA DELAR 2008

TIDIGARE ÅRS LISTOR