Hanna Hartman hör musik där andra mest slår dövörat till. Hon verkar lyssna på livet som en fotograf ser på det. Med viss distans där distansen i sig gör synen klarare. I rörelsen syns ögonblicket. Hanna Hartmans distans hör ögonblicket. Hon plockar med sig ljuden och komponerar dem till nya skapelser de själva knappt skulle […][...]