På grund av andra åtaganden såsom dagtidsjobb och mobilt bredbandhaveri publiceras mina texter om årets West Coast Riot lite senare än det var tänkt. Det kan bara beklagas. En bra festival var det i alla fall. En mindre krönika om den följer nedan: Såhär retrospektivt kan man fastslå ett par saker gällande WCR. Dels genidraget […][...]

Mot bakgrunden av lång och trogen tjänst som sångare i Lagwagon, bandet som varit så synonymt med SoCal-soundet i punkkretsar sedan första släppet Duh 1992, kommer således den numera obligatoriska akustiska skivan. Bortser man från 2004 års splitskiva med No Use For A Names Tony Sly, en skiva där de båda frontmännen tolkade varandras låtar, […][...]