Onsdagskväll. Jag står i köket och lagar mat. Makaroner. Lagom glamoröst. Mobilen ringer. ”Tomas Lundström” förklarar displayen. –Hallå Holm! Efter lite småprat om jag vet inte vad frågar jag lite vuxet vad Tomas har på hjärtat. – Jo, den här Moto Boy, säger han på sin distinkta småländska. Kan du inte recensera den? Tidningarna skriver […][...]

Så, det kanske är dags. Sådär några månader efter att The Mary Onettes självbetitlade, av mig hyllade och älskade debutalbum, kom ut på Labrador så är det dags att recensera. Kanske gör jag det för att Tomas Lundström flera gånger varit på mig om det. Kanske har han varit på mig om det för att […][...]