Man måste ju gilla KMFDM för att de är så absurt konsekventa. Till och med när de gör en skiva tillsammans med en annan artist väljer de en med fem bokstäver i namnet för att inte bryta ordningen (KMFDM vs SKOLD). Även om det inte var så från början (What Do You Know, Deutschland? och […][...]

Det som fascinerar mest när jag lyssnar igenom The High End of Low är hur harmlöst det låter. Hur märkligt hela släppet känns. Från omslaget som liknar någon av alla bootleg-skivor som kommit ut de senaste åren med Manson i färgat ljus på framsidan. Det låter lite trött och håglöst. Men samtidigt habilt. Och det […][...]