Jag försvarar villigt min etta med näbbar och klor. Jag älskar den. Resten spelar inte fullt lika stor roll, vissa har jag inte hört på ett par år, någon kom i höstas. Givetvis har man ju också glömt en del, och vissa kanske inte egentligen bör vara med. Men, spillerill. Det var aldrig någon riktig […][...]

Det hände något efter andra albumet. Mitt förhållande till The Coral förändrades. Jag orkade inte lyssna på deras mest utflippade flumlåtar. De som verkade regera album nummer tre och fyra. The Coral försvann längre och längre bort från mig och till slut gick bandet inte ens att se vid horisonten. Detta makalöst produktiva band som […][...]