Det är en imponerande och väl sammanhållen bredd han visar upp, Elias Krantz. Parallellt med åtaganden i Happiness och Mackaper har Night Ice fått gro under lång tid. Och det märks. En personlig prägel som drar mot ett filmiskt krautflörtande språk och också legendarer som Can eller, säg, Neu! utgör detta album och det är […][...]

En låt gick igång på min elektroniska spelare. Wow – Shout Out Louds är tillbaka, tänkte jag och blev glad. Har alltid gillat dem, speciellt efter jag såg dem göra ett makalöst gig en gång där publiken bestod av vad som såg ut som jag och deras föräldrar. Vid närmare titt och lyssning inser jag […][...]

Joey Burns i Calexico på Nalen, 25 oktober 2008. Bild: Pär Kjellén, rockfoto.nu Oktoberregnet öser ner utanför när Joey Burns, sångare, gitarrist och låtskrivare i Calexico kryper upp i en av de röda plyschsofforna i Vegas foajé. Hes och trött men på gott humör. Det är några timmar kvar till spelningen i Köpenhamn som är […][...]

Singeln How Did We Forget var en oerhört lågmäld historia för oss som associerar El Perro del Mars musik med bitterljuva, gitarrbaserade popmelodier med snygga körer. How Did We Forget är stillsam, nästan släpig, och repetitiv. Som representant för albumet From the Valley to the Stars är den ypperlig, som reklampelare inte särskilt skrytig eller […][...]

Förra veckan befann jag mig utanför storstadens gränser. Jag hade unnat mig en veckas, nästan, ”ledighet”, och farit ner till Gotland. Långt från politiken i Almedalen och ungdomsfyllan i Visby. Hamra var stället som gällde. För en del av popsverige också, visade det sig. Åtta kilometer från Hamra tillbringade jag onsdagskvällen med en varm cola […][...]

Hultsfredsfestivalen har presenterat ett knippe nya akter till årets festival. För oss med tycke och smak för rock var väl Turbonegro det hetaste, trots att de prenumererat på spelningar på Hultsfred de senaste åren. Norrmännen brukar kunna leverera från scen och är ypperliga att festa till, så det blir nog bra med det. För den […][...]

Tvåtusensju börjar med en skur av intressanta popalbum. Ett av de jag hade hoppats mer på var Santa Maria. Santa Maria är Maria Eriksson från The Concretes och Heikki. Med intygelser om dansanta popstycken, vackra ballader och progressiva och intelligenta varianter av ordinär Stockholmspop släpptes i måndags den självbetitlade debuten. En titt i konvolutet avslöjar […][...]

Glasgow har en väl tilltagen skara popband. Vi har Jari Haapalainen. Grunden för ett utbyte har gett Glasgow klubben Sounds of Sweden och oss besök av band efter band som vill produceras i nordisk omgivning. Nu har vi ju även vårt eget Camera Obscura, The Concretes. Men eftersom The Concretes verkar få den svenska möjliga […][...]

Ni har säkert inte undgått visslandet i Peter Bjorn And Johns singel ”Young Folks”. Och har ni inte det så har ni antagligen heller inte undgått att själv vissla med. Det skulle kanske till och med kunna vara en kommande pulverkaffereklam. Frågan är om gossen i blå kostym, likt innan brassarna börjar spela fotboll eller […][...]

Det märktes att Arvikafestivalen, precis som årets upplaga av Hultsfred, fegkörde rätt hårt på de stora banden. En fegkörning som ju trots allt är helt rätt väg att gå, rent ekonomiskt sett. Av de elva banden på största scenen Vintergatan är sju svenska. Och de flesta av dem platsar på vilken bred stadsfestival som helst. […][...]