Det finns skivor som ständigt ligger framme. Låtar man alltid återkommer till. Album som varit med på varanda bilresa. De är två och de kallas Me First och Sun, Sun, Sun. The Electeds två tidigare album, släppta på Sub Pop i mitten av 00-talet. Det har gått fem år sedan Sun, Sun, Sun släpptes och […][...]

Band of Skulls Baby Darling doll Face Honey You Are Here/Bonnier Amigo Släpig rock som påminner om The White Stripes och Black Rebel Motorcycle Club. Myspace Toro Y Moi Causers of This Carpark/Border En elektronisk komposition som är såväl spretig som följsam. Myspace The Men Four Good Men and True Heptown Records/Sound Pollution Soulig garage. […][...]

Men Beach House då? Under inledningen av det här året har Beach House varit mitt soundtrack. Året som hittills har kännetecknats av sällsynta mängder av snö och kyla. Väder som bespottas av gemene man men som är en gudagåva till de som gillar att pulsa runt i kall sockervadd, bygga barnförbjudna snöskulpturer och binda fast […][...]

Emil Svanägen alias Loney Dear har gjort vad som i folkmun kallas för en Jens Lekman. Han har gått från källarinspelningar och CD-R-skivor till att bli en fullfjädrad indie-axiom, och antalet mysskäggiga rockkritiker på andra sidan Atlanten som hyllar Svanängens svävande pop har ökat lavinartat. Nu är det dags för uppföljaren till 2007 års utmärkta […][...]

Enligt Randy Randall och Dean Allen Spunt i No Age går det år 2008 alldeles utmärkt att utgå från den mycket enkla principen att nittiotalet aldrig riktigt tog slut, en princip de faktiskt klarar av att leverera på ett förvånande relevant sätt. Nouns kom redan för två månader sedan och är duons första album på […][...]

Det känns som att Sub Pop äntligen hittat tillbaka. Känns som att de sluter cirkeln igen. Någonstans där i slutet av åttiotalet fungerade det inte längre. De blev av med Nirvana under inspelningen av Nevermind och ekonomin föll ihop. De gamla banden fick inte betalt, trots att Sub Pop fortfarande skaffade fler artister. När flaggskeppet […][...]