När George Harrison började experimentera med det indiska stränginstrumentet sitar var det många som höjde på ögonbrynen, även om det kanske främst berodde på den suspekta skäggväxten som följde med. Men det har gått ett tag sedan 60-talet, och sitaren har om inte blivit kutym så åtminstone hittat en självklar plats i popmusiken. Tack vare […][...]

Det finns väldigt mycket väldigt bra musik som gräver precis där den förväntar sig att stå, som aldrig utmanar sig själv, som målar in sig i ett trevligt hörn i replokalen strax till höger om kopieringsapparaten (vilket är precis den numera väldigt överfulla plats där större delen av svensk indiepop befinner sig). Problemet är att […][...]

Flopp. Det är inget kul ord. Framförallt inte om man sålt guld, platina respektive dubbel platina med sina tre föregående skivor. Det var i vilket fall det som hände Run DMC:s fjärde skiva Tougher Than Leather. Och hur reagerar man på en flopp? Så här. I alla fall om man heter Run, DMC och Jam […][...]

För alla klubbmusikskallar är Paul Oakenfold ett välkänt namn. Men även om du tycker att dansmusik är eländig dunka-dunka har du sannolikt hört hans arbeten. Du har kanske hört hans produktionsarbete på Happy Mondays Pills, Thrills & Bellyaches. Kanske när han remixade Skunk Anansie, The Cure, Massive Attack, U2, Madonna, New Order, Stone Roses, Rolling […][...]