När M. Ward nyligen besökte Sverige var det med en nyförälskelse till hans musik jag gick därifrån. Det som på skiva med åren tappat något av udden och närheten fick en återkomst. Med Tom Waitska pianonummer och bredbent rafsande över hela gitarrhalsen sjöd han liv i låtar jag har glömt bort. Det var både roligt […][...]

Breathe Owl Breathe Icy Cave Dancers Breathe Owl Breathe är ett sånt där band som stänger in sig och pysslar tills de kommer ut med ett album som blir det här årets She & Him-substitut. (Maria Gustafsson) Masshysteri Låt dom hata oss Möjligen skulle The Hives kommande dänga Patrolling Days som de avtäckte på spelningarna […][...]

Även om många tror att den riktiga veckan börjar imorgon publicerar vi ljudet av förra veckan idag. Det är måndag och det betyder en återblick mot musiken vi lyfte fram under måndag till söndag under vecka nummer tretton tjugohundratio. Lyssna på vecka 13 2010 i Spotify Ludacris och Nicki Minaj My Chick Bad She & […][...]

She & Him hade varit något helt annat utan Zooey Deschanels skådespelarkarriär. Det finns så många som skrämts iväg av Deschanels guppande hästsvans och stirrande blick i filmer som vintagefrukostflingedramat Flakes eller knäppafamiljenskildringen i Winter Passing. Jag önskar att jag inte såg knäkorta, blommiga klänningar och färgglada, verklighetsfrånvända medicinbollar framför mig när jag lyssnar på […][...]

Om två månader släpps Zooey Deschanel och M. Wards andra album under namnet She & Him. Debuten Volume One förvånade. Inte för att Zooey Deschanel skrivit en hög fantastiska girl group-låtar – det hade hon förvarnat om i diverse filmer – utan för att inbundne M. Ward dansade i popvideos men stod i bakgrunden ljudmässigt. […][...]

Allt M. Ward gör låter enkelt. Luftigt och enkelt. Därför passar han in där bakom Zooey Deschanel, bredvid Jim James och tillsammans med Conor Oberst. Han tar ingen plats. Han rasslar till då och då med sin solstingstunga röst och skramlar iväg några slingor på vintagegitarren. Hans mörka burr sticker upp bakom pastellgröna femtiotalsklänningar, väldiga […][...]

För mig finns inget somrigare än när M. Ward sjunger Here Comes the Sun Again. Kingdoms and queens they all bow down to you, Branches and ranch hands are bowin’ too And I’ve taken off my straw hat for you, singing Here comes the sun again Halmhatt och grässtrå i mungipan. Fjäderlätta sommarvindar. Och allt […][...]