Okej. Så här tror jag att det gick till. Du klickade in dig till den här recensionen därför att du trodde att du skulle få läsa en skojig sågning av Supernatural, Popstars-fenomenet och kommersiell musik i allmänhet. Kanske läsa ordet ”bajs” ett par gånger. Sedan hade du tänkt skriva en kommentar om hur kräkäcklig den […][...]

Jag var 11 år ung när jag såg Sex Pistols på TV första gången. Mamma och pappa förfasade sig och undrade i största allmänhet hur världen stod till när dylika band överhuvudtaget tilläts visa sig offentligt. För mig kändes det som om jag fått en stadig spark av ren energi rätt i ändalykten. Jag fattade […][...]

1977 var punkens stora år. Scenen hade flyttat från New York till London och Sex Pistols var världens största band. Inspirerade av just Pistols startade Mick Jones och Joe Strummer The Clash. Medan Sex Pistols bara var galna var The Clash istället hårda och tuffa. De var idealister med starka vänsteråsikter som ofta hade problem […][...]

Randy har bytt skepnad igen. Punk-Sveriges största kameleonter har flyttat till den naturliga hemvisten Burning Heart och ömsat skinn. När nio av tio skatepunkare bytt kostym, mognat eller börjat spela garagerock släpper Randy ifrån sig en skiva som inte kan beskrivas som något annat än punk. Rakt av punk. 17 låtar energistinn och tokglad punk. […][...]

Det är svårt att inte gilla Motörhead. Men det är inte lika självklart att man vill lyssna på Motörhead. För några år sedan köpte jag en samlingsskiva som har alla godbitarna; ”Ace of spades”, ”Killed by death” och ”Orgasmatron”. Den sätter jag på ibland när jag vill bli på gott humör, samtidigt som jag vill […][...]