När George Harrison började experimentera med det indiska stränginstrumentet sitar var det många som höjde på ögonbrynen, även om det kanske främst berodde på den suspekta skäggväxten som följde med. Men det har gått ett tag sedan 60-talet, och sitaren har om inte blivit kutym så åtminstone hittat en självklar plats i popmusiken. Tack vare […][...]

Det höll knappt på att bli en recension av den här skivan. Inledande One klockar in på tolv minuter och är precis lika tråkig som The Orbs Live 93 eller Aphex Twins Selected Ambient Works volume II. Valium är bara förnamnet. Dessutom känns One ungefär lika lång som båda dessa tillsammans. Men Ha blir bättre. […][...]