Allison Robertson, gitarr, Maya Ford, bas, Brett Anderson, sång, Torry Castellano, trummor. 15.51 sitter jag på tåget mot Göteborg, när jag får ett mejl till min mobil: ”Det ska vara lugnt.” Anledningen till mejlet är min fråga om det är okej att jag blir lite sen till min intervjutid med The Donnas, som är inbokad […][...]

Det är förundrande hur väl The Donnas finner sig till rätta i den nya kostym som Bitchin’ betyder. I och med skivan lämnar de mestadels 1970-talet bakom sig och kliver rätt in i 1980-talet. Som referensalbum till hur Bitchin’ skulle låta använde man sig av Ratt, Poison och Mötley Crüe, allt medan kärleken till Kiss […][...]