Beck Chemtrails XL Recordings/Playground Första singeln från Becks nya album som kommer mot slutet av juni. Låten är apbra med sin orgie i trummor. Officiell sajt ALT Promo 2008 SheWantsLead Reocrds Något förenklat så kan man säga att ALT är Danmarks Mustasch. Myspace 18th Dye Amorine Queen Crunchy Frog Recordings/Playground Malande och smått missljudande, men […][...]

Jag måste erkänna att jag, baserat på ytliga intryck, väntat mig något helt annat av Isabel Guzmans ep. Det Sin City-inspirerade konvolutet förmedlar också mer tyngd, större pondus, något snärtigare. Rent estetiskt för Isabel tankarna till Goldfrapp anno Strict Machine. Men det är väl bara att lära sig att allt inte är electro som blänker. […][...]

Emil Jensen Så får du mig ändå Det bästa som hände den här månaden var att jag fick ett smakprov från Emil Jensens kommande album som spelas in just nu. ”Så får du mig ändå” heter låten som bäddats in en mjuk produktion signerad Lars Halapi. En varm och skön låt som utan tvekan är […][...]

Umeåbaserade Chalksounds, numera Nomethod, släppte 2005 Fever, en sjua som golvade mig totalt och som bara kunde bereda väg för Anna Leong på deras stundande framgångsvåg. Många med mig höll med och spådde en ljus framtid för bandet. Succén uteblev och bandet förpassades till skuggorna igen, vilket nu såhär i efterhand ter sig varit rätta […][...]

När jag, någon gång tidigare i våras, fick Autisternas fyraspårs-EP Himmelen var jag nära att tokdissa skivan, bandet och allt, bara efter några få lyssningar. Kanske mest på grund av tredje spåret Tankar, försvinn! och öppningsraden ”Det finns saker som aldrig släpper taget, som en fästing på din stjärt”. Inte särskilt roligt, fyndigt, lockande eller […][...]

Sugarcoin A Great Wall of Antagonism Misty Music Singer/songwriter med inslag av rock.[...]

Skrapväsande hi-hat, handfast dun-da-dun-da-dun-da-rytm, analoga syntljud, klockspelsminnande bakgrundsbubbel och de där rätt fantastiskt vackra kvartettstråkarna som smygs in på precis rätt ställen. Vill man vara lite elak skulle man kunna sammanfatta hela Kleerups debut med den meningen. Men om man bortser från att det här är formel som funkar finfint att rulla om och om […][...]

På solodebuten var det varken fel på texterna – som i Eef Barzelays fall är så viktiga – eller melodierna. Det var fel på Eef Barzelay själv. Han släppte ett album med utmärkta sånger slarvigt slagna på en akustisk gitarr. Som om han gjort efterfestade sovrumsversioner av sina egna låtar. Det var fullkomligt ointressant. Det […][...]

Det finns väldigt mycket väldigt bra musik som gräver precis där den förväntar sig att stå, som aldrig utmanar sig själv, som målar in sig i ett trevligt hörn i replokalen strax till höger om kopieringsapparaten (vilket är precis den numera väldigt överfulla plats där större delen av svensk indiepop befinner sig). Problemet är att […][...]

Jag kan knappt lyssna på Death Cab For Cutie. Det är minerat område, jag vet att det kommer att påverka mig i en riktning som jag inte vill vandra i. Det är nära. Det är personligt. Det är plågsamt. Men det är ändå svårt att hålla sig ifrån. Ben Gibbards storhet och geni har diskuterats, […][...]