Jag såg aldrig The Cramps live. Det känns som att det lämpligaste sättet att börja den här dödsrunan skulle vara en konsertanekdot, en illustration av kraft, vansinne och passion. Många sådana finns det följaktligen också, men ingen av dem är min. Den relation jag skapat till The Cramps kommer för alltid att förbli platonisk. Någon […][...]